Grundtips för flygställe i Sälen är Väggen i Hundfjället. Det är en 45 grader brant backe med en fin start bara 100 meter från liften. Det finns en sittlift vid Väggen också, men den brukar aldrig vara igång så här tidigt på säsongen. Därför blir det en knapp kilometers promenad tillbaka till liftarna från landningsplatsen rakt nedanför starten. Alldeles intill starten ligger restaurang Lyktan där det serveras ganska bra mat.

Vi hade förberett transporter till Hundfjällets baksida i fall det skulle blåsa sydlig vind, men det visade sig onödigt eftersom vinden kom från NV till NO alla dagarna. På fredagen var det jättefint elevväder på förmiddagen. Det var många elever på plats som höll på med bergsbehörighet, och även om tempot var lite slött i början var det några som fick ihop sina tio flyg.

Tony Ekström som är instruktör i Sälens Skärmflygskola (i gul overall ovan) var också på plats med en bergselev. Tony kan hjälpa till med bergsbehörighet året runt för dig som tagit din elevlicens på något av vinschfälten i Stockholm. Till höger ovan syns Peter Vikander från Orsa, innehavare av svenska distansflygrekordet och själv duktig instruktör på det mesta som flyger.

Det började öka på fredageftermiddagen, med möjligheter till riktigt hard-corehang strax före solen helt försvann bakom bergen i sydväst.

På lördagen var det ganska måttlig vind, men närmast idealisk för eleverna som samlade bergsflyg. Under en period räckte det för sköna hangvändor fram och tillbaka längs berget, och man kunde gå ganska långt ut utan att tappa lyftet.

Det är alltid kul att braka fram över starten och tjoa på dem därnere, bara man håller koll på att ingen är på väg att starta. Kombinationen "utbildning pågår" och "gasa järnet på hanget" är inte helt okomplicerad, vilket två av piloterna fick handgriplig erfarenhet av (ingen av dem från Fenix). Men efter att den övre av dem sprattlat sig ur den andres tyg fick de bägge ordning på duken i tid.

Senare på eftermiddagen tappade vinden fjong igen, och det började bli allt svårare att stanna i luften. Själv föll jag ur tre gånger och "nödlandade" på hangväggen för mödosamma klättringar uppför 45-graderslutningen. På några ställen uppstod sidorotorer, och nedan har jag och Tony lyckats med konststycket att hitta samma svarta hål alldeles intill den stillastående liften. Vi föll som furor bägge två och håller på att kravla oss upp samtidigt som andra flyger ovanför – retfullt!

Ännu senare dog vinden helt, och då blir det lite trist på Hundfjället eftersom flygområdet ligger i skugga. Solen når bara skärmarna när man drar upp dem för start. Så det gjorde vi, och flög ned för att åka över till Tandådalen.

Där fångade vi de allra sista solstrålarna innan solen gick ned bakom Hundfjället. På landningen blev det lite trångt när alla började trilla ned på varandra i försök att visa hur duktiga de är på pricklandning (inga bilar skadades emellertid), och så var det slutfluget för den här gången.

På söndagen gav sig Simon ut i blåsten för att se om det funkade, men under hans imitation av kortsluten expresshiss kände vi alla att vi hade det bra på marken.

Av Björn Hårdstedt