Rekordmånga i luften på Klövberget 23 mars 2003

Tyresö bjöd på fantastiskt flygväder vid vad som rimligen blev säsongsfinal på Klövberget efter en otrolig hangsäsong. Nu smälter isarna snabbt, och någon säker islandning kan vi inte räkna med länge till. Det blev en av de bästa hangdagarna någonsin, och den bästa på Klövberget hittills. Betänk, att för bara några månader sedan var det bara en handfull skärmflygare som ens kände till det här flygstället!

Larmet gick redan tidigt på morgonen. Pigge Brevbärar-Peter stod på berget i ottan och rapporterade till fältteamets chef Maria Mannerstråle att det funkade. Telefonsvararen gick varm, och snart ilade bilar med flygsugna piloter från både Fenix och Cirrus till Klövberget.

Många hade redan flugit länge när de morgontrötta kravlat ur sängen. Bråttom att få utrustningen i ordning efter promenaden uppför berget (eller bilfärden för de lata).

Vinden var frisk men stabil, utan annan turbulens än vortex från kompisarnas vingar, och det var lätt att hålla sig i luften. Det var inte någon som landade nere vid sjön på flera timmar, däremot några topplandningar, vilket nog var första gången på nordstarten. Inflygningen är lite knixig, och möjligheterna att lägga skärmen på träd goda, men alla som försökte kom ned med tyget i ordning. Tidigare har ju den här vintern inneburit en kraftig tillströmning av medlemmar i sällskapet "Kvisten i örat".

Vinden låg aningen från NV, så det blev den lite trånga nordstarten som användes för dagen. Det innebar dessvärre att inga elevlicensare kunde flyga. Men det blev efter en stund så trångt i luften att det inte var starten det hängde på – det krävdes erfarenhet och en rörlig nacke för att navigera bland allt tyg i luften. Det gick väl bra så länge alla hängde på olika höjd, men vid något tillfälle sögs fem–sex piloter till samma höjd ovanför klätterstupet, och då var det med skohorn och en viss varlighet som vi passerade varandra.

En riktig folkfest, med andra ord. Fältteamet ordnade korvgrillning. Folk startade, topplandande och svischade runt mest hela tiden. Ett tag var det rena motorvägen framför starten, trots att många plockade extremt god höjd. Anders Eklind plockade årets första blåsa och kurvade till nästan 400 meter, men även på ren hangvind var det inga svårigheter att klättra uppemot 200 meter över starten.

Man såg långt bort mot Ingarö över Erstaviken där små grupper av långfärdsskridskoåkare gled fram på den spegelblanka isen.

Det var dock ingen som vågade prova hängflygarnas trick – att glida bakom hanget och hoppa till Telegrafberget. Det berget är 10 meter högre, och det brukar bildas nästan som en våg där över toppen med ohyggliga höjder som resultat (obs, detta gäller ENBART hängflygare, som med sitt glid kan ta sig tillbaka igen medan vi skulle trilla ned i dalen mellan bergen och typ dö).

På eftermiddagen hade ökande vind utlovats, och det stämde bra med vad vi såg på himlen också. Redan vid ettiden började det dra i rejält i byarna, och bara vissa entusiaster var kvar i luften (de hade just kommit, vilket förklarar saken). Vi andra grillade korv, och promenerade därefter nedför berget till parkeringen nere vid Tegelbrukets båtklubb.

Och för att visa våra medlemmar att vi inte slarvar med det andliga, dokumenterades cermonin "Presidential Respect" nedan, där från vänster Cirrus ordförande Peter Mannerstråle, Fenix vice ordförande Maria Mannerstråle, och Fenix ordförande Björn Hårdstedt tackar berget för en underbar vinter. På bilden allra längst upp flyger vi tillsammans! Tack berget, vi kommer igen!

Allra sist: Under tiden jag flög, studerade jag väldigt noga hur det ser ut längs stranden mellan nord- och sydstarten. Det finns faktiskt ställen som ser ut som om det kan vara möjligt att ordna en landning där. Svårt att avgöra när isen fortfarande ligger, men det är värt ett span senare i vår.