Den gångna helgen var kanske inte den mysigaste vädermässigt men vad gör väl det? Team 6 trotsar kylan och visar var skåpet ska stå!

Fältteam 6 gav sig iväg på lördag förmiddag för en balanseringsövning på Sätrastrand. När vi anlände möttes vi som vanligt av åsynen av den traditionellt uppeldade bilen på Sätrastrandsparkeringen. Gävle har sin bock, Sätrastrand sina Oplar. Eftersom det var vindstilla på stranden äntrade vi direkt upp på berget istället och konstaterade att det var rejäl skiktning – det var som sagt vindstilla på stranden men rejäla byar på toppen. Nåväl – en beslutsam pirat mannade brassarna, beslog rårna och hissade tyget. Eller nåt. Allt gick bra bortsett från att vår hjälte framryckte baklänges. In i ett träd. Nåväl, hellre lyss till den tall som brast än aldrig spänna en A-lina, för att travestera den store skalden.

image00025

Vi lyckades dock rigga av den sällsynt dumt placerade tallen så att allt återgick till ordningen. Nöjda med oss själva marscherade vi ned till parkeringen, konstaterade att bilarna hade hjulen kvar och omgrupperade i vanlig ordning till konditori Lyran där vi hade semleprovning.

image00026

 Japp, det är här uttrycket "att vara på lyran" kommer från!

På söndagen kände vi oss lite tossiga. Vinden hade vridit på syd varför vi måste revidera våra planer. Det fanns ingen återvändo. The Jolly Rogers måste bli först att flyga på Asknäsmalmen!!

Först lite bakgrund: I Träkvista/Sandudden har det ju flugits en del genom åren men byggnation och lyktstolpar har gjort att vi kastat lystna blickar upp mot Asknäsmalmen västerut. Kunde ingen bränna ned skogen på sydsluttningen så att ett kilomterlångt tokhang skulle kunna visa sig. Under 2010 händer just det(nåja, hundra meter i alla fall)! Längs vägen upp mot åsens topp har skogen avverkats och fyllnadsmassor börjat tippas i en av de äldsta grusgroparna. En perfekt backe mot SSV har skapats! Vi tog snabba kontakter med entreprenören (som bara gjorde sitt jobb), med kommunen (som inte ägde marken och inte brydde sig), med Länsstyrelsen (som inte visste vilken fot de skulle stå på när det gällde tillståndet för deponin men bad oss höra av oss om vi fick reda på något), och till slut med markägaren Asknäs gård, som tycker det är cool med skärmflygning och lovade hålla området rent från hinder. Sedan dess har vi slagit våra lovar kring sluttningen men ingen har riktigt kommit till skott på nästan tre år!

img 0092

 Så här såg det ut för nästan tre år sen. Vy mot Ekerövägen.

img 0093

Å så här såg det ut mot väst.

Sagt och gjort, vi satte kurs mot Ekerö, fortsatte en knapp kilometer förbi Träkvista/Sandudden och parkerade på utsiktsplatsen ovanför Ekerö kyrka. För att sprida lite ljus över den tydligen förvirrade geografiska frågan så är vi inte i Träkvista och inte i Sandudden utan uppe på Asknäsmalmen som är en del av en enorm grusås som sträcker sig mellan Träkvista och långt bort i nordväst slutar i det väldiga grustaget Löten, där Ekerön tar slut (vilket bevisas av bilden längst ned, för övrigt). Nåväl, tygen hissades och snart störtade vi oss handlöst utför stupet. Eller, nåja, backen.

I ärlighetens namn var det lite flackt för att funka riktigt bra som hang men långa nedflyg blev det. Och sydbackar är vi inte bortskämda med.  Hade det blåst två meter till kanske vi kunnat hänga uppe. Starten är fantastiskt bra, stor och alldeles plan; det är långt till Ekerövägen så man kan dragga en femtio meter innan man hamnar under buss 311. Eller ännu värre – i Fantakärringens klor. Backen är avskuren av en trädridå längst ned varför man inte kan flyga rakt ut utan måste S:a sig ned, eljest hamnar man i träden. Fast vill man så kan man krångla sig ut till höger och landa på åkern om man prompt vill flyga sträcka.  Den observante har kanske sett att det är mycket ungskog mot malmens högsta, brantaste punkt och mycket riktigt – där var kalhugget när jag var barn. Ack om man haft en flygskärm på sjuttiotalet. Och lov av mamma. Fast man fick ju ändå inte gå i närheten av grustagen. Därför gjorde vi det ändå.

Det står stakpinnar med oklart syfte längst ned i backen. Någon av piraterna föreslog att teamet skulle flytta dem upp på malmen för att sedan sittandes i en buske fnissande åse hur ett bostadsområde byggs uppe i skogen i stället för i vår backe. Jag tycker idén är bra.

image00007

 Så här glad blev Magnus över att äntligen vara här! Foto: Johan

image00015

 Jo, det är Staffan innanför "Helmut" Foto: Johan

image00019

 Staffan flyger. Foto: Johan

image00028

 Herrar Rolfsson & Björsell på väg upp igen. I fonden Ekerö kyrka och Asknäs gård, som legat här sedan medeltiden.

Till varje bra flygställe hör ett fikaställe. Ingenjör Wallström och Eder Skribent prövade kaffe och äppelkaka på Ekebyhovs Slott efter fullgjort uppdrag. Staffan och Gripen den Yngre vägrade sluta utan fortsatte flyga med beslutsam blick.

image00030

Ja, då var det slut för den här gången. Att flyga i sin hembygd är extra roligt och det var inte sista gången. Den här bilden togs faktiskt inte nu i helgen utan i samband med ett världsrekordförsök: Hur många grustag på Ekerö kan man flyga i på en dag? Men det är en helt annan historia...

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.