Varje år i valborgsveckan åker Fenix till Åre. I år var det massor med nya medlemmar med på resan, och de lämnar här en rapport om hur det är att vara ny på en av Fenix klubbresor.

Valborgsveckan åkte Fenix Skärmflygklubb till Åre enligt gammal god tradition. Första delen av veckan var vi flera ganska nya medlemmar som tog chansen att fortsätta utbilda oss hos Skysport. Senare i veckan anslöt mer erfarna piloter för fina flyg och deltagande i tävlingarna Sverige Cup och Åre Out-and-return. Detta är ett reportage från oss nybörjare, nämligen Sonia, Elin, Oskar, Peter, Antonio, Roger och Per.

Först några snabba fakta.

Resa: Vissa samåkte i bil, andra åkte tåg.

Boende: Vissa bodde i anrika MårtenLiens gård som Fenix hyr hela valborgsveckan (den ligger alldeles intill VM8-liften), och andra i Skysports toppmoderna lokaler på Lake Lodge.

Program: Veckan innehöll allt: matlagning, teoristudier, musik, filmredigering, fest, bad och bastubad, sömn (trots en del snarkande) — men framförallt många fina flyg under ledning av Skysports skickliga och trevliga instruktörer Lars, Pål, Patrik och Magnus.

Kurs: En typisk dag med Skysport kan se ut ungefär så här:
07:30 Gröt och ägg-frukost — viktigt att ladda med energi för långa teoripass och tunga promenader med skärmsäcken på ryggen.
08:30 Samling på Draklanda för briefing och vädergenomgång.
09:00 Liften upp till toppen
10:00 Flyg, väntan, lift, väntan, flyg, väntan, väntan, flyg, flyg, flyg.
12:30 Lunch — matsäck som äts i liften eller på någon av restaurangerna i backen.
13:00 Flyg, väntan, flyg, flyg, flyg 16:30 Samling på Draklanda för debriefing.

Resultat: Utbildningsmässigt resulterade veckan i flera påbörjade studentlicenser, tre hangbehörigheter, två bergsbehörigheter, en termikbehörighet samt flera P1-licenser.

Parafeelings

Skärmflygning på detta sätt kan förknippas med en rad känslor. Här är en lista:

Glädje: Att ha kul är ett jättebra sätt att stå ut med all den väntan som ingår i skärmflygning — Som nybörjare får man tidigt lära sig att det kallas för parawaiting. Vi umgicks dygnet runt och då lär man känna varandra väldigt bra. Vi umgås fortfarande nästan dygnet runt, nu mest via en chatt med över 6 000 inlägg — and counting. Vi tänkte först publicera chatten som reportage men kom sedan på bättre tankar :-)

Frustration: Aerodynamik och meteorologi är två viktiga men lite knepiga områden inom skärmflygteorin. Med våra olika bakgrunder och förutsättningar var det både kul och nyttigt att lyssna, läsa och tänka tillsammans för att hjälpas åt att förstå.

Rädsla: Att som nybörjare för första gången flyga in i termik och känna hur det skakar, gungar och drar blir lätt en omskakande upplevelse både fysiskt och känslomässigt. Denna händelse känns också lätt igen på ljudet — det låter ungefär så här: “Oooh sh****t!”. Det är mycket värdefullt att ha nya men nära vänner att prata med om dessa upplevelser.

Hunger: Genom att bo tillsammans med gemensam hushållning blir det både godare, trevligare och lättare. För några av oss stod Peter för en grymt bra vegetarisk meny på middagarna. Och som lunchpaket valdes nyttiga rågkusar med skinka och ost — enligt vissa deltagare hälsofarlig kost som kräver kunskaper i livräddning med Heimlich manöver.

Törst: Det blir många promenader med en del svett och trötta ben. Detta åtgärdas enklast med kall dryck. Vill man samtidigt träna avancerad vikstyrning går det även bra att inta den kalla drycken så här:

Nog om förutsättningarna, nu kastar vi oss in i handlingen. Efter 6-7 timmar i bilen svängde vi äntligen in på gårdsplanen framför Mårten Liensgården som nu skulle bli vårt hem i en vecka. Vi kände oss mycket välkomna först av den här fina skylten och ännu mer när Elisabeth dök upp och visade oss tillrätta i lägenheten.

Åreskutan har flera olika startplatser som lämpar sig för olika vindar. Om det blåser för mycket nordlig vind blir det ofta turbulens över byn och sjön och då är det olämpligt att flyga ner till Draklanda. Men man har väldigt fin utsikt över Åre de gånger man kan flyga dit (översta bilden).

Även om det inte är turbulens från nordanvinden kan man ändå få problem av andra orsaker. Så här ser det ut om man får ett litet sidoinslag. På våra snälla nybörjarskärmar hinner man ofta inte ens se det innan det rättat till sig, men här var piloten snabb och hörde eller kände att något var på gång.

Efter dagens flyg samlas man alltid på Draklanda för genomgång och planering inför morgondagen. Det här gänget hade inte riktigt uppfattat detta och valde istället en egen form av debriefing även känd som landningsöl (i detta fall på stamhaket Broken).

Från liften är det en kort promenad upp till starten vid Tväråvalvet på norra sidan av Åreskutan. Där är det gott om plats att packa upp och förbereda sig för start. Vid nordliga vindar kan man hanga omkring i det enorma Tväråvalvsmassivet. Blåser det lite mer kan man gå ner en bit för enklare start, eftersom vinden oftast är starkast på toppen eller krönet. Snötäckta stenar och små kullar ska man helst inte springa in i, då kan man snubbla och ramla — det vet några av oss av erfarenhet (se video på ett praktexempel här). Men just här ser vi en lyckad start med lite lagom broms för att få bra lyft redan från början.

När det är dags att landa på Draklanda nere vid sjön gäller det att ha koll på vindriktningen och ta ner höjd i rätt ände av landningsfältet och sedan göra sitt landningsvarv med medvind, bas och final. Om det är is på sjön finns det gott om marginaler, men med öppet vatten gäller det att vara noggrann och inte fastna i motvinden över vattnet. Strax bredvid Draklanda går också järnvägen med sina elledningar. Ibland får man dela landningen med andra. Här har vi en annan pilot på samma höjd och det gäller att ha bra kommunikation och tydlighet för att undvika problem.

Utsikt från MårtenLiens gård är hänförande, här förmodligen på väg till bastun. Renfjället på andra sidan sjön, till höger liftstationen och nere vid sjön Draklanda med Lake Lodge där skärmflygskolan Skysport håller till.

Efter start från Tväråvalvet går det utmärkt att landa på platån på västra sidan om Åreskutan. Just den här dagen blåste det jämn nordlig vind — helt perfekt för hangträning i Tväråvalvet och sedan balansering på landningen i väntan på skotertransport till liften. Längre bort syns vackra men respektingivande Cumulusmoln som skapas av kraftig termik.

Fredagen, andra tävlingsdagen i Sverige Cupen och även Åre Out and Return. Vi åkte upp till toppen tillsammans med tävlingspiloterna. Toppen var täckt av moln och alla väntade inomhus i kabinbanans toppstation. Några tog en fika i restaruang Stormköket medan tävlingsgänget hade briefing i andra änden av huset. I entrén gick det inte att ta miste på vilken typ av gäster som just nu dominerade.

Vi promenerade ner till Vändhjulet, en startplats på Åreskutans västra sida. Vi var inte mindre än 17 elever av olika slag. Bakom oss dessutom ett gäng från Göteborg och några ytterligare Fenix-piloter. Pål skyndade sig att flyga ner till Draklanda. Magnus väntade med oss andra på att molnen skulle ge sig. Efter en stund lättade det något och några stycken gav sig iväg. Grundkursarna först.

Till slut gav molnen med sig och det blev fin sikt. Alla kom iväg utan problem och målet var Draklanda. Pål rapporterade att det nu börjat blåsa på landningen och han hade därför fullt sjå med att guida ner oss på ett säkert sätt.

Vi som kom i slutet av gruppen fick en tvivelaktig överraskning när vi närmade oss Draklanda. I kanten av fältet stod nämligen både polis, brandkår och ambulans med blinkande blåljus. Man hann tänka en del obehagliga tankar på vägen ner mot den landningen. Det visade sig vara en av grundkursarna som landat lite illa. Efter undersökning först i Åre och sedan Östersund kunde det konstateras att det inte var värre än att han brutit ett ben i högra foten.

Veckans sista flyg blev magiska. Fredag eftermiddag, sol och fin vind för att prova på lite hang. De som fortfarande var flygsugna efter förmiddagens dramatik tog än en gång liftarna upp till toppen och den korta promenaden till Tväråvalvsstarten. Nu var både grundkursarna och fortsättarna med. En efter en gled vi ut i Tväråvalvets enorma hanggryta och svävade fram och tillbaka över den gnistrande snön i strålande sol. Pål och Lars turades om att ge lärorika instruktioner över radio.

Några hangade en stund, andra fick hjälp att flyga direkt ner till landning, den här gången längst ned i botten på hanget. Bredvid landningen stod en kåta där en same brukar sälja godsaker. När vi landade hade samen gått för dagen, men på dörren satt denna avskräckande lapp:

Vi avslutar den här berättelsen med några personliga reflektioner från Sonia (det stod fel namn här tidigare):

Fenixveckan i Åre var en av de bästa veckorna i mitt liv. Att åka till en plats där tanken är att man ska flyga hela veckan är helt fantastiskt. Prognosen för veckan såg väldigt lovande ut men aldrig kunde jag tro att vi skulle få flyga nästan varje dag. Att starta från ett berg för första gången — det går inte att beskriva den känslan. Så häftigt att bara springa för att sedan lyfta.

Stämningen var hela tiden på topp, alla var glada och vi pratade mest om skärmflygning. På kvällarna ville jag bara sova för att en ny dag skulle komma. En av dagarna då det inte var flygbart sa prognosen att det skulle klarna upp på kvällen. Jag och två andra gick upp till Hummeln i hopp om att få flyga ner. Efter 2 timmars väntan ville instruktören inte vänta längre och vi gick motvilligt ner. Självklart klarnade himlen upp när vi väl kom till Draklanda. Trots att vi inte fick flyga ångrar jag inte en sekund att vi gick upp, för när man väl var där uppe fanns ändå chansen att KANSKE få flyga.

Jag är så lycklig över att ha chansen att hålla på med skärmflygning och jag förstår verkligen inte att inte fler flyger.

// Sonia, Elin, Oskar, Peter, Antonio, Roger och Per

Filmer från veckan: https://www.youtube.com/user/pehje1