Kort men intensiv hangvinter

Det blev en kort men intensiv hangvinter i Stockholm. Isen lade sig sent och vindarna ville inte riktigt stämma, men det blev en sprakande final med ett par veckor på Klövberget som vi sent ska glömma. Bland annat slog vi ett tokigt rekord med 23 piloter i luften samtidigt på Klövberget lördagen 27 februari.

Men det började lite segt. Isläggningen var lite kinkig, och när det väl blivit bärig is på Kalvfjärden var det blåsigt och fruktansvärt kallt ett tag. 17 januari gav sig Oliver och Tommy K och fick några korta flyg. En vecka gjorde de repris på tilltaget och fick aningen mer flygtid under en himmel som snabbt sjönk. Oliver i luften 24 januari på bilden, nere på nordväststarten är Tommy på gång.

Sedan blev det sporadiska besök. Några OK flyg, men inte i kombination med något väder att skriva hem om. Men så hyfsade vädret till sig. Det blev ganska varmt och snön smälte eller stöpte ned på isen så att Kalvfjärden förvandlades till en av länets bästa skridskoisar. Oliver (igen) tog en sväng den 17 februari (bättre väder denna gång) och värmde upp för det som skulle bli den magiska veckan i slutet av månaden. 

Det syntes redan i helgen att veckan hade goda förutsättningar, bäst från onsdagen. Mario flög 20 minuter på tisdagen, men det var på onsdagen som det verkligen brakade loss. Ett stort högtryck gav laminära västvindar som egentligen kändes alldeles för svaga. När vi stod på starten på onsdag förmiddag var det flera av oss som tänkte att det bara skulle bli några nedflyg. Men så började det där bekanta vinandet i tallbarren höras. Fortfarande svagt. Falken klev ut med ett lakoniskt "vi ses därnere". Men det bar, och snabbt var alla i luften. För några var det allra första gången på Klövis.

Sydstarten är ganska stor, men rymmer ändå bara en startande pilot åt gången om man inte kliver ned en bit på framsidan.

Trafiken är igång.

Johan P flög för första gången på ett stockholmshang, efter hangkursen på sanddynerna i Kåseberga.

Johan var kvar i luften när havsörnen kom (lilla pricken till vänster om Johan). Örnarna ligger och spanar på oss från långt ute i skärgården, och kan till slut inte stilla sin nyfikenhet utan kommer för att ta sig en närmare titt på vad det är för flygfän i farten. Inzoomat nedan.

På torsdagen blev det ännu finare, men samma sak denna dag i inledningen – vind så svag på starten att vi inte trodde den skulle funka. Nu var Björn H först i luften, försvann norrut och kom tillbaka 50 meter över start. Skärmsäckar slets upp med en farlig fart. Det blev några cykler med svagare vind, då vi fick landa på isen eller snabbt topplanda.

Topplandning av normal typ. (Foto Jerker M)

Brant klättring upp till starten efter topplandning av ad hoc-typ. (Foto LEK)

Sedan stabiliserades läget. Framför den branta klippväggen där Klövberget är som högst började termik pumpa. Rakt ovanför berget var det lite skumpigt, men en bit ut över Kalvfjärden steg det sakta och fint, som på snäll våg. Några av oss började klättra uppåt, och uppåt.

Hangvinden bar ungefär 100 meter över start som det kändes. Ta en titt på spåren på Flightlog för onsdagen – det bar långt åt alla håll, förbi parkeringen i söder och långt in mot Trinntorp i norr. Utflykterna blev längre och djärvare utan att någon halkade ur. Termiken tror vi kom från den lilla ön Luraholme på andra sidan Kalvfjärden, och fördes med vinden över till Brevikshalvön så man kunde ansluta ungefär på 150 möh. På bilderna här ser man hur flygområdet växer vertikalt. Bilden ovan är tagen på drygt 300 meter. och vi kan tydligt urskilja byggnader i centrala Stockholm.

Dagens längsta "XC" stod föga förvånande Tor för under sin Mantra. Hela vägen till Luraholme och tillbaka. Utsikten mot Klövberget på hemvägen är fin.

 

På 340 möh var utsikten över Stockholms skärgård denna dag häpnadsväckande. Nämndö till vänster, Smådalarö till höger och längre ut Kymmendö och Ornö åt höger. Man kan urskilja Fiversättra och Fjärdlång långst bort mot horisonten.

Stockholms Hängflygklubb har hittat till Klövberget också, och det flögs vinge här för första gången på många år.

Det blir lite annorlunda flygning med vinge. Glidet är överlägset skärmar, men sjunket är inte så imponerande på de skolvingar man orkar släpa upp genom skogen, och farten hög med stor vändradie. Skärmen har också den fördelen att vi skickar upp den 8–10 meter när vi ska starta, vilket kan vara avgörande om det är marginellt. Det gick ändå ganska bra att samsas i luften.

Det gick ändå ganska bra att samsas i luften.

Timmarna gick och det blev mycket flygtid för alla. I solnedgången började även de värsta entusiasterna sikta in sig på landningen nere vid bryggorna. Elin och Tommy H på väg in.

Vi firade med after-flight på Strandkrogen i Trinntorp.

Fredagen blev en mellandag, men inför lördagen slogs på alla trummor och tutades i alla lurar. Om det nu inte bara blev för svagt så skulle det kunna bli alla tiders mest underbara dag på Klövberget. 

Ett veritabelt parkeringskaos mötte de som kom sent, och bilar stod långt ute på Noretvägen. Ett skenbart kaos rådde också uppe på starten där över 30 personer trängdes för att packa upp flygutrustningar eller bara njuta av skådespelet i det härliga vädret. Men när den vanliga proceduren med svag vind som sakta blir bärande avklarats, så gick det faktiskt riktigt smidigt att få alla i luften. Förbluffande bra starter av de flesta trots att en del nog var ganska rostiga. Johan N får hjälp att lägga ut tyget nedan.

LEK har just startat, Sonia är näst på tur.

Johan Blt lägger linorna rätt medan en vinge svischar förbi.

Det börjar bli tätt i luften.

Allt tätare. 

Hur många får plats?

Svar: Många fler hade fått plats, för alla flög väldigt disciplinerat trots att det blev lite lattjo flygning med termikblåsor som gled igenom hanområdet. Vi räknade till 23 skärmar i luften samtidigt. Vilket DN och lokaltidningen i Tyresö uppmärksammade. Nyheten låg överst på stockholmssidan på dn.se hela söndagkvällen.

Vi flög och flög och flög. Några kunde inte förmå sig att landa utan fortsatt till solen gick ned. Andra kände sig nöjda efter en eller två timmar. 

Helst skulle man landa längst in i viken mot bryggföreningen, för längre ut var isen hal som såpa.

Det leddes till en del huller om buller-landningar med rätt stort underhållningsvärde faktiskt.

Även lokaltidningen uppmärksammade vårt "rekord".

Ja, hur kan det bättre sägas? Stefan gör tummen upp för en sagolik flygvecka. Den bästa någonsin på Klövberget. Vi flög tisdag till lördag, och det hade gått på söndagen också även om prognosen var väldigt svag. Några av oss åkte skridskor på Kalvfjärden på söndagen, och vimplarna på starten fladdrade så inbjudande.

Helgen efter såg det flygbart ut på söndagen, och några fick också fina flyg. Men från att ha varit torr på morgonen, förvandlades isen på landningen under dagen till en riktigt blöt historia. Dessutom byade vinden till sig med en av färgglatt tyg dekorerad tall som konsekvens. Kommande vecka skulle ge 10–15 graders värmebölja, och därmed kunde vi konstatera att årets hangvinter i Stockholm var avslutad. Tack berget.