Mitt möte med Fenix Skärmflygklubb

När jag var 24 blev jag brutalt påmind om att livet kan ta slut. Att allt det fina som vi inbillar oss är för evigt en dag bara kan försvinna innan vi ens hinner blinka. Livet är skört. Tiden på jorden kort. Det gäller att ta vara den. Insikten om min egen dödlighet gav mig en enorm energi. Gör det idag för morgondagen kanske aldrig kommer. När jag åkte skidor var det upp med första liften och kom inte ned förrän liftarna slutat gå. När jag seglade var det på samma sätt. Segla så länge det blåser, njut av sällskapet och omgivningen när det är stiltje. Låt vinden, den stora killen i våningen ovanpå, bestämma. Golfen likadan. Spelade gärna 36 hål på lördagen bara för att göra om samma sak på söndagen. Men det krävs lekkamrater. Med tonvikt på såväl lek som kamrater.

Efter en jobbig separation för snart 15 år rann den där energin ur mig som en pyspunka och jag hamnade lite vid sidan av vägen. Istället för att vakna med ett ryck, pigg och med örnsyn behövde jag väckarklockor och läsglasögon. Helt plötsligt fanns livet i backspegeln istället för i vindrutan. Det enda jag hade energi för var att laga mat, äta och dricka gott. Och lyssna på musik förstås.

När jag började flyga skärm i augusti 2015 var det en länge närd dröm som förverkligades. Fick frågan innan jag åkte ”Varför ska du flyga, vad ska det vara bra för?” Kunde bara svara ”När jag landar kommer jag vara en ny människa”. Visserligen var de första flygen lite läskiga. Sitta i en skakande campingstol hundratals meter ovanför marken hängandes under en skärm i löjligt tunna linor är inte helt bekvämt. Inte i början. Men när jag väl landade var jag som en ny människa.

Möte med Fenix

Även om de två veckorna i Åre var otroliga var jag osäker på om jag skulle fortsätta. Var skulle jag flyga? Med vem? Köpa skärm, bli Pilot 2 och låta fjädrarna växa ut eller bara låta upplevelsen passera som ett häftigt minne. För att kunna göra flygandet till det där innerligt fina behövs riktiga lekkamrater. Men var skulle jag kunna finna dem? I slutet på december bestämde jag mig för att i alla fall göra ett försök så jag gick med i Fenix Skärmflygklubb.

Efter anmälan fick jag ett snabbt svar ” Vi är på julferier nu men återkommer till dig så fort vi är tillbaka.” Sen hände ingenting å ingenting å ingenting å ingenting. I början på februari fick jag ett välkomstbrev och lösenord. Kändes som Fenix var precis som andra klubbar jag varit med i. Trötta. Det var inte förrän Björn den 14 april skickade ett mail med information om kommande kurser som jag började förstå vad Fenix egentligen är. En klubb för aktiva passionerade flygare. Anmälde mig för hangkursen. Snabbt fick jag också en inbjudan till vinschkursen. När jag bad om en tumme fick jag hela handen. Med outtalat löfte om hela kroppen. Först då kändes klubben helt rätt. Vilka var medlemmarna? Jag gick till pubkvällen den 3 maj för att få svar.

I ett hörn på Harry’s hittade jag två flygare. Vi pratade stapplande försiktigt, som män ibland gör, om ditten, dutten och datten när en tredje skärmman snyggt landade på stolen bredvid. Av någon anledning gled samtalet in på fula pod-selar med saggande framdel, liberalernas nya logga och brist på manlig resning. Inte på något sätt tråkigt men inte så där flygande lekkamratligt som jag önskat. Efter en stund ljusnar rummet, som när solen tränger genom molnen, och så hör jag en kvinnlig röst, ”Men kan jag inte få en kram!” När jag tittar upp ser jag en nästan självlysande nylandad tjej och en förvirrat utsträckt manlig hand. Jag ser min chans. Reser mig, tar några snabba steg och så ger jag henne en kram och kände mig varmt välkomnad i klubben.

När jag njuter min öl berättar Sonia, i fyrfärg med full orkestrering, om ett nattflyg i Åre. Hennes berättelse får mig se tunt morgonblå himmel, känna frisk kyla i näsborrarna och sväva över ett sovande Åre och så hör jag musik. En stund senare sveper Björn in med en kartong demosolglasögon. Jag tar ögonen från Sonia och köper mig några nya. Sen flyter samtalen bara på. Jag andas ut. Äntligen har jag hittat min flock.

Efter pubkvällen har jag fått ett otroligt bemötande. Har fått massvis med inbjudningar och uppmuntran att komma med ut och flyga trots att jag ännu inte har fått min skärm. Jag är överväldigad. Har varit med i många föreningar. Nåt liknande har aldrig hänt. Det är först nu fattar hur fantastisk klubben är. Men det är mer än ett år sedan jag besökte klubbens sida för första gången. Då fattade jag inte vad klubben var. Det var inte förrän häromdagen, den 14 maj, som jag upptäckte sidan ”Om klubben”. En mycket bra text som förklarar idén med klubben. Men varför är länken till sidan så gömd att den är så svår att hitta?

För mig är flygandet speciellt. Det är barnsligt häftigt och vuxet innerligt på en och samma gång. Flygandet och Fenix fungerar på mig som en föryngringskur. Får mig att återuppstå som jag var för typ 30 år sen. Sen den 3 maj vaknar jag med ett ryck utan väckarklocka. Förväntansfullt pigg och med massvis med energi. Och jag har inte börjat flyga än. Fortsätter det så här kan jag snart ta på mig badbrallorna jag hade när jag var 24. Tack Björn, Sonia, Magnus, Hans, Irving, Elin, …….

Min föryngring medför också något som äldre medlemmar kan tycka är jobbigt. Jag har en del synpunkter på klubben. Synpunkter som jag måste framföra idag för jag är inte säker på att morgondagen kommer. Så här är några idéer som kanske kan göra Fenix till Fenix 2.0. Om vi diskuterar dem kanske de kan bli riktigt bra och göra Fenix till världens bästa skärmflygklubb.

Hemsidan

När jag läser hemsidan som utomstående fattar jag inte för vem klubben är till för. What’s in it for me? Vad är löftet till mig? Det finns massvis med information för de som redan är inne. For members only, typ. Det finns nästan ingenting för oss som står utanför och drömmer om att börja flyga. Det är ingen som förklarar hur enkelt det egentligen är att komma igång. Ingen berättar om hur det känns att springa ut för ett berg första gången, hur det känns att vinschas första gången, hur det är att sväva över Åre på natten, hur häftigt det är att övervinna sina rädslor, hur det känns att flyga med örnar, hur det är att vänta på flygväder eller hur det är att kyssa himlen. Det finns inte heller några berättelser om tjejerna i klubben som flyger. Berättelser som kan locka fler tjejer att börja flyga.

Som hemsidan ser ut idag verkar klubben inte bry sig om nya medlemmar. I verkligheten är det precis tvärt om. Hemsidan bör kompletteras med sådant som är viktigt att veta för de som ännu inte börjat flyga. Vi måste lägga till sidor för de som är utanför. Information för helt nya. Tänker mig att sidorna ska bli så bra så att om man funderar på att börja flyga så är det till Fenix hemsida som man bör gå även om man bor i Säffle eller i Njutånger. Skärmflygning ska förklaras enkelt med entusiasm för att så många som möjligt ska våga ta steget att börja. Jag vill jobba med detta och jag jobbar gärna med andra som tycker detta är viktigt.

FAQ, Frequently Asked Questions

På pubkvällen förstod jag att det finns en omfattande kunskap och erfarenhet i klubben. Vore fantastiskt om denna kunskap kunde konkretiseras som FAQs. Svar på vanliga frågor. För ca två veckor sedan frågade Håkan Karlsson på Anslagstavlan:

Kan det finnas något intresse för nyinkomna i sporten att få en vägledning i vilka instrument som är ett MÅSTE och vad som är ONÖDIGT. Om någon i klubben känner sig kunna vägleda i detta under en kväll, kanske som ett tema vid en pubkväll till hösten.

Den 31 maj kommer Magnus A hålla en genomgång om vilka instrument som är vettiga. Vore fantastiskt om denna genomgång kunde resultera i den första FAQ:en om instrument. En FAQ som kan utvecklas och uppdateras allteftersom tekniken utvecklas.

Det saknas också en FAQ (Frequently Asked Questions) för nybörjare. En sida som besvarar alla de frågor man har innan man har börjar. En sida som undanröjer den oro som finns. En sida som enkelt pekar ut vägen till himlen.

Välkomstprocedur

Jag känner mig numera enormt välkommen i klubben. Men det tog tid. Och jag hade kanske lite tur. Jag vill ta fram en välkomstprocedur som gör att nytillkomna direkt ska känna sig lika välkomna som jag. När man går med ska man snabbt få en bekräftelse på att man valt rätt klubb och få hjälp att komma in i klubben. Om vi kan ge nya medlemmar en perfekt start kommer det att ge positiva effekter för klubben.

Namnet Fenix

Jag älskar namnet Fenix av två skäl. Det ena är att klubben bildades som en utbrytning ur en annan klubb. Man ville vara aktiva och flyga istället för att snacka och dricka öl. Man ville ha klubblokalen i luften istället för i en bunker. Och så ville man ta hand om och hjälpa nya flygare. Klubben återuppstod i en ny och bättre skepnad likt fågel Fenix. För mig personligen är flygandet en otrolig föryngringsprocess. Tror att en del av er känner något liknande. Så namnet Fenix och legenden är viktigt för oss.

Logotypen

Idag finns en svart, grå & vit logotyp. En skärm med ett lite argt, sorgset örnhuvud och tillhörande text. Symbolen är inte lättbegriplig. Om man tar bort texten, vad kommunicerar symbolen då? Förstår vi att det är Fenix? Eller blir det Fenix först när vi lägger till texten?

En ny logotyp

Jag har hört talas om legenden om fågel Fenix långt innan jag hört talas om klubben. Tror att fler känner till legenden än klubben. För mig är fågel Fenix en brinnande fågel som återuppstår i ny skepnad om och om igen. En bild av evig föryngring.

Fågeln är en örn. Med bilden av en brinnande örn behöver man inte skriva ut namnet Fenix. Bilden är Fenix.

Klubbens namn

Klubben heter Fenix Skärmflygklubb och det har den hetat sen starten. Jag älskar Fenix. Men hur är det med Skärmflygklubb? Någon kommer genast att säga, men vi är ju en skärmflygklubb och alla andra heter ju skärmflygklubb. Förvisso sant. Men vem är namnet till för? Är det för oss som redan är invigda eller för de som ännu inte är med? Vad kommunicerar Skärmflygklubb? Och om alla andra heter skärmflygklubb kanske vi ska heta nåt annat bara för att visa att vi är inte som alla andra.

Är vi skärmflygare eller medlemmar i en klubb är frågan? Om du får frågan vad du älskar att göra när du är ledig, svarar du då att vara medlem i en skärmflygklubb eller svarar du flyga skärm? Vilken fråga är roligast att få, ”Hur är det att vara med i en skärmflygklubb?” eller ”Hur är det att flyga skärm?”

Vi är skärmflygare. Det var eftersom vi är det som vi bröt oss ur en gammal klubb och bildade en ny. Kanske vi ska ge uttryck för det i vårt namn.

Jag är skärmflygare (snart i alla fall) och tillhör Fenix, världens kanske bästa klubb. Det skissade logotypförslaget till vänster säger detta. Texten signalerar vad jag är och bilden signalerar tillhörigheten. Det är enkel tydlig kommunikation. Behövs inte mer. Fenix Skärmflygare. Det räcker. Man fattar att det är en klubb utan att man behöver skriva ut det.

Fler tjejer i luften

På sidan om ”Om klubben” står att klubben ”jobbar för att få fler tjejer att flyga”. Det är bra. Men det räcker inte. Vi måste göra mer för att detta ska hända.

Jag tror på föredömen. Det är inte förrän tjejer får se andra tjejer flyga och höra av andra tjejer att det är helt fantastiskt att flyga skärm som det blir lättare att ta steget. Vi måste skriva om de fantastiska tjejer vi har i klubben. Få dem att berätta sina historier. Varför de flyger. Vilka rädslor de hade innan de började och hur det sedan blev. Vad familjen tycker. Tror också att det vore bra om instruktörerna kan tala om hur det är att utbilda tjejer. Tror att det kan hjälpa andra att ta steget att börja flyga.

Ge mig synpunkter

Jag har till slut fattat att Fenix är den bästa klubben. Men det tog lång tid. Nu vill jag göra det lättare att förstå för vem klubben är och göra det enklare för fler att börja flyga. Tala om för mig vad ni tycker så kan vi hjälpas åt att göra klubben ännu bättre.

Den nye skärmflygaren Göran Rudling