Vardagarna på Barkarby

Sista veckan i augusti har bjudit på härligt sensommarväder. Tre dagar i rad har vi flugit på Barkarbyfältet, och det kunde blivit en till om inte ett statsbesök hade stängt luften. Barkarby fortsätter att vara hjärtat i Fenix flygverksamhet. Passa på – vi kör på med after work-flygningen så ofta det går.

Foto: Björn H och Ove Borndalen
Bilden ovan: Mauritz startar med sin färgglada BGD Cure. Tommy är startledare.

En grön oas inklämd mellan motorvägar, förorter och handelsområden. Här ligger det som en gång var Sveriges första flygplats med reguljär utrikestrafik, senare flygflottilj och allra senast sportflygfält. Barkarbyfältet, som vi nu kallar det, är ett stort område som kan tacka den skyddade lilla bäcken Igelbäcken, som rinner längs trädridån till vänster och vidare under den gamla startbanan, för att det kan fortsätta existera som ett underbart frilufts- och rekreationsområde. Barkarbystaden, Järfälla kommuns stora satsning på att bygga en modern förotsstad, växer närmare. Planeringen för den nya tunnelbanan är i slutfasen och tågen kommer att rulla under vårt nuvarande startstråk. Men en bra bit före bäcken får staden göra halt, och förutsättningarna för att ett skärmflygfält ska kunna fortsätta att fungera här under överskådlig framtid är goda.

Från början var Barkarby ett rent vinterfält. Vi hade bara en vinsch och den flyttades mellan Barkarby och sommarfältet som då var Malmby (Strängnäs) vid de säsongsskiften som klubben bestämde, i regel 1 mars och 1 oktober. Men när vi fick flera kompletta utrustningar gavs bättre möjlighet att förlänga säsongerna åt alla håll. Eftersom det är mycket närmare till Barkarby för de flesta, kunde man köra på Barkarby en sommardag då termik var helt uteslutet. Men också dra igång sommarfältet om det blev läge för termik tidigt i mars.

Och så småningom kom vi igång med flygningen i veckan på Barkarby. Om man tänker sig att vi nu har sju dagars möjligt flygväder i stället för bara två, så ökar de chansen att flyga med hela 250 procent. 

Sonia beundrar en fin regnbåge och undrar om det finns en skatt i DNEX-tryckeriet, och om den skatten i så fall är en bra termikkälla.

När Fenix så höjde ambitionerna i utbildningsverksamheten kunde det ibland bli lite trångt i helgerna, och då flyttade utbildningen, i huvudsak vinschkurs och prova på-lektioner, till vardagarna och Barkarbyfältet. Det händer att både Barkarby och sommarfältet, numera Härkeberga, är igång samtidigt, med utbildning på Barkarby och termikjägarna på Härkeberga. 

Inte så att det saknas termik på Barkarby. Det här är en gammal bild från tiden då vi hade möjlighet att flyga ända upp till 600 meters höjd, och det är väl ungefär där vi är på bilden att döma av de indragna vingspetsarna.

De senaste tre–fyra åren har det därför blivit mycket flyg i veckorna på Barkarby. I början var det som sagt bland annat tänkt som ett sätt att avlasta klubbfälten i helgerna. Men så började klubbpiloterna inse vad som pågick, och begreppet aw-flygning skapades. Att kunna slinka ut efter jobbet och få några flyg på eftermiddagen eller kvällen blev en för svår lockelse för många. Särskilt om vädret varit kymigt i helgerna en tid.

 

Erik flyger normalt för SAS, men ska nu prova på en farkost av tyg och snören. Instruktör Björn får hjälp av startledare Tommy att förbereda det första DK-flyget.

Och det där blev en perfekt kombination där elever kunde träffa sina nya klubbkompisar "live" på flygfältet. Mot slutet har det dragits ned successivt på prova på-lektionerna (det som ibland kallas upplevelseflygning) och en genomsnittlig vardag på Barkarby fördelas flygen ungefär lika mellan utbildningsflyg och klubbpiloter.

Ännu en lyckad start på Barkarbyfältet.

Lite annorlunda mot att sätta en 767:a på Newark.

Sista veckan i augusti 2016 blev något av en rekordvecka för flygningen på Barkarby. Tre dagar i rad, måndag till onsdag, flög vi hela eftermiddagen och kvällen, och det hade kunnat bli fler dagar om vi orkat och inte Joe Bidens visit till den svenske statsministern gjort att Transportstyrelsen stängt luftrummet över Stockholm för all nöjesflygning.

John har hämtat linorna och Markus tar loss dem.

Magnus med en nöjd och upprymd prova på-passagerare.

Moppen drar iväg för att hämta linor. I bakgrunden håller sig Barkarbystaden fortfarande på respektfullt avstånd.

Läget med Barkarbyfältet framöver nu är att vi satsar för att kunna fortsätta verksamheten. Vi har skaffat en bättre gräsklippare och har lyckats få ett samarbete med jordbrukarna om att slå de större ytorna. Ni som varit ute nyligen har kunnat notera vilket fint fält det har bivit mellan hangarerna och starten.

Det börjar skymma, men Fenix skärmflygpiloter är fortfarande ivriga at komma i luften, även om det betyder torka skärm från dagg i vardagsrummet. Tommy har lagt ut lilla skärmen för att kunna träna några akromanövrar.

Med Järfälla kommun är det numera bra relationer. Det är som natt och dag jämfört med den tidigare politiska ledningen och tjänstemannaledningen. Det blev lite förbistring när jordvallarna åkte upp, men när vi fick till en dialog så insåg bägge parter att vi har samma intresse – att hålla kriminella hantverkare ute från området – och kunde få till en lösning som funkar för oss.

Det är trångt i luften över norra Stockholm. Från taket på vår sektor är det bara 150 meter upp till terminalområdets golv.

Tunnelbanebygget är det mest konkreta problemet i nuläget. Under 2018 drar becket igång, och under några år kommer av allt att döma vårt nuvarande startstråk att vara obrukbart (avklippt av nedfarter till arbetstunnlar). Det finns en nödlösning som vår arbetsgrupp arbetar med, som skulle kunna innebära att startstråket flyttas till andra sidan den asfalterade startbanan under byggtiden. Under hösten kommer det här att förhandlas i hamn.

Solen går just ned på starten, men vi kan flyga en timme till.

En av de allra sista starterna för dagen.

Och sista pilot är i på väg mot landningen, bara tio minuter innan Joe Bidens statsbesök stänger all skärmflygning i Stockholm ett dygn.

Summering av veckan som gått är att ett stort nytt gäng medlemmar kommit igång med sin vinschkurs och gjort det första singelflyget. En handfull besökare har provat att följa med som passagerare för allra första gången, och massor av glada Fenix-medlemmar har after work-flugit. Barkarbyfältet är en riktig pärla för vår fina idrott.