I trädtopparna med Fenix fältgrupp

Fenix genomför återkommande fortbildningar för sina funktionärer, eller ledare som man säger inom idrotten. I år blev det favorit i repris med teambuilding och personlig utmaning på Äventyrsbanan i Älta.

Foto: Björn, Lennart Karlsson och Stefan Fagerholm

Att ligga i framkant när det gäller välutbildade och motiverade funktionärer är en oslagbar framgångsfaktor i en idrottsförening. Det gäller att skapa en hållbar organisation med en kultur av såväl kunskap och säkerhetstänk som kamratskap som verkligen går på djupet. Den ska inte bara vara en ytlig fernissa som man visar upp för att visa sig duktig eller pk.

Fenix har knappt 30 funktionärer som vi sammantaget kallar Fältgruppen. Vi befinner oss i den avundsvärda situationen att vi faktiskt inte behöver leta funktionärer, funktionärerna kommer till oss. Klubbledningens uppgift är sedan att utbilda och placera folk på rätt ställe för att skapa kraftfulla arbetsgrupper, de vi kallar Fältteam. De sex fältteamen sköter flygverksamheten enligt ett rullande schema på helgerna, och de funktionärer som vill kan i tillfälliga konstellationer ordna flygning även på vardagarna.

Ända sedan Fenix bildades och systemet med Fältgruppen skapades har vi satsat på utbildning. Den allra första Fältteamsträffen skedde inför säsongsstarten 1998. Vi samlade alla på ett konferenscenter i Frösundavik och drog sedan igång flygningen mitt i den gröna vintern. Platsen var då Tvetaberg där Fenix fick rollen som ”farmarklubb” under några år.

Därefter har vi hållit återkommande utbildningar, ofta i samarbete med SISU Idrottsutbildarna som är Riksidrottsförbundets utbildningsorganisation, och som också stöttar satsningarna ekonomiskt. Det har handlat mycket om ledarskap och idrottspsykologi. Vi har haft flera kända och duktiga föredragshållare med erfarenheter från landslag och annan elitidrott.

Ibland har vi givit oss ut i naturen. Första gången var 2003 då vi var hos Utepedagogerna på Lidingö och provade kluriga banor på både hög och låg höjd med syfte både att utmana den egna prestationen och att träna samarbete. För fem år sedan var vi på Äventyrsbanan i Älta, och i år blev det repris på det arrangemanget, i lite ändrad form. 

Stefan kramar ett träd efter att ha passerat den gungande stocken, som Johan just ger sig ut på.

På söndagmorgonen 1 oktober samlades hela 24 medlemmar i Fenix Fältgrupp på plats ute i Älta, vilket är det högsta antalet någonsin. Särskilt kul att så många nya funktionärer deltog.

Folke kommer just upp till plattformen på rätt många meters höjd, där Håkan och instruktör väntar. 

Håkan åker zipline.

Dagen bestod av fyra moment. Det första var personlig utmaning på högbana. Vi delades upp på två banor, av vilka den ena var särskilt mentalt utmanande och den andra mer fysiskt krävande. Det var spännande att se hur alla kämpade på. Några enstaka få var inte riktigt redo att möta höjdräddslans demoner uppe i trädtopparna fullt ut, men de allra flesta gjorde storartade insatser även om benen skälvde i några särskilt håriga passager.

Bengt och Staffan var två av dem som vågade sig ut på den mycket krävande extrabanan. 

Bertil och Elin på avslutande plattformen i väntan på att fira ned sig efter färdigt uppdrag. Johan är redan på väg ned.

Moment två var ett informationspass om aktuella saker som leddes av styrelsens fältgruppschef Håkan Karlsson. Bl.a. info om nya rutiner för betalningssystem och tillgång till våra lokaler. Vi går ju som ni kanske vet helt över till Swisch nu på vinschfälten.

Håkan tar det läskiga språnget rätt ut i avgrunden där bara en ring väntar som "steppin stone" till nästa plattform.

Moment tre var teambuildingövningar, med fokus på kommunikation, också i två grupper. En hel drös med starka viljor och personligheter som även i vanliga fall har svårt att bita sig i tungan, ni kan ju tänka er att det blev en lustiger dans. Tyst min mun så får du socker, typ.

Några av de 24 som kom på fältgruppens fortbildningsdag fikar efter den krävande högbanan.

Av tre övningar så kan väl denne skribent säga om sin grupp att den mittersta övning gick rätt kasst, men just därför var en bra utgångspunkt för efterföljande samtal. Den första gick aningen bättre. Den sista övningen, som ställde extremt höga krav på att alla var överens om vad som skulle göras, gick dock förträffligt, kanske pga. tankeställare från de tidigare. Vi dansade fram på spända wirear och kom i mål i ett tätt omslingrat tåg under intensiv pepping och jubeltjut.

Träning i samarbete och kommunikation, vilket krävdes för att hålla balansen på wirar som gick lite kors och tvärs.

Björn och Robin fick uppdraget att ge sig ut främst på den avslutande sträckan mot målet, och var illa ute ett tag. Men gruppen slöt ledet, ryggar sträcktes och vi kunde nå hela vägen fram i ett tajt tåg.

Moment fyra var bastu och grillning vid en fantastiskt vacker sjö på promenadavstånd.

Bertil, Nenne och Håkan bättrar på grillglöden.

Tack alla som deltog, tack Äventyrsbanan för väldigt bra arrangemang, och tack också Stockholmsidrotten genom SISU Idrottsutbildarna som stöttar vår ledarutbildning ekonomiskt.

Och tack vädergudarna för utmärkta insatser. Dagen efter blåste det nära kuling och regnade.