Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Ve och fasa – vårt pensionat i Kåseberga byggs om och är inte öppet sommaren 2019. Och inga alternativ går att fiska fram. Vad händer med hangresan? En plan B trollas fram och resulterar i en hejdundrande succé. Vi utforskar den lettiska östersjökusten. Häng med österut!

Vi hade varit nervösa hela vintern. Logen, vårt pensionat i Kåseberga hade bytt ägare och en omfattande renovering inletts. Dessutom bodde de nya ägarna under en period i huset. Skulle boendet verkligen bli ledigt till sommaren, till juli då Fenix sommarkollo traditionsenligt hålls. Både reseledare Stor-Hasse och Björn som ofta träffar nya ägarna till Logen i byn frågar hur det blir, och till slut anser Hans att det inte håller att planera med Logen. Han dammsuger trakten på alternativ men hittar inget som funkar.

I mitten av februari håller Fenix styrelse ett krismöte tillsammans med Stor-Hasse, som trollar fram en plan B. Vi åker till Lettland, föreslår han. Den lettiska östersjökusten är nästan som gjort för skärmflygning. Milslånga hang. Men få svenskar har varit där. Hans har, men då gick det inte att flyga.

Styrelsen går igång på presentationen, och resten är historia. Det här reportaget skrivs långt efter att vi kommit hem. Ingen fick tid att tota ihop en reseberättelse under hösten, men nu kommer den. Lettlandsäventyret var för bra för att inte förevigas bland Fenix resereportage. Detaljerna har bleknat lite, men ni får en idé om hur vi hade det.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Vi kom från olika håll över Östersjön. De flesta från Nynäshamn till Klaipeda som ligger bara några mil från vårt mål Jūrkalne (uttalas "Joorkalne" med lång vokal). Själv kom jag med Vicky från Karlshamn via en längre körväg från Klaipeda i Litauen. Att köra på den lettiska landsbygden är en verklig storkupplevelse. Överallt längs vägen finns det storkbon. Många verkar arrangerade i fejkade telefonstolpar. De är fina, storkarna, men verkligen inga eleganta flygare. 

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Vi kastar oss rätt ut mot flygstället. Den officiella starten var liten och trång intill en bilparkering, men vi promenerade några hundra meter söderut och hittade en jättefin äng med en trappa (skruttig) upp från stranden. Hanget såg här ut ungefär som Ravlunda, ungefär samma höjd, men lite bredare strand. 

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Camp Fenix. Den här dagen kom det hantverkare och lagade den skruttiga trappan. Ingen verkade ha några problem med att vi härjade på platsen. Det känns som att Lettland har en rätt utvecklad friluftskultur. Det finns många tältplatser längs kusten, och på kustvägen möter man många cyklister.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Nu har vi kommit igång. Sträckan framför starten begränsades vid svag vind av två trädridåer. Men eftersom starten var vänd aningen mer mot nord (det var förhärskande nordväst grundvind nästan hela veckan) så var det ett utmärkt ställe att ha som utgångspunkt.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Med teleobjektiv får man lite mer känsla för hur hänget fortsätter norrut.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Bilden är tagen från en punkt 4–500 meter söderut, startplatsen syns där det är skärmar i luften. Kusten går i en lång bukt upp mot Klaipeda. Titta ned, det är inte överallt som det finns strand att landa på. Flygningen på de här avsnitten är väldigt annorlunda mot hangen vi är vana vid på svenska sydkusten. Skogen håller ihop marken, och rasbranterna blir väldigt branta. Träden står kvar tills de rasar rätt ut i havet. Och på väg ned kan de stå kvar och peka 45° rätt ut under en tid. Ibland måste man hålla ut ordentligt för att runda ett sånt träd.

På denna bild som är lite grynig för den är tagen ur en video ser man hur brant hänget är, och hur nära kanten skogen väser. Det fanns alltså mycket att hålla ordning på. Bäst var om man kunde ta sig upp över skogen. Lyftområdet växlade, och man fick vara väldigt aktiv och pröva sig fram, läsa av topografin och lära sig. Ibland lyfte det bäst inne över land, ovanpå skogen, ibland kunde man jobba sig ut och komma väldigt högt.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Ovan är vy mot Camp Fenix norrifrån. Man ser hur kusten svänger lite där trädridån (och en bäck) går ned mot havet. 

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Samma ställe in mot land.

Framåt kvällarna tog vi oss tillbaka till vårt pensionat Zaku Krogs och snackade ut om dagens flygning.

Två av de åtta dagarna gav sned vind oss skäl att lämna Jūrkalne och göra kulturella utflykter. Stor-Hasse hade naturligtvis rekat ett gäng krigsmonument, av vilka några besöktes på den första utfärden söderut mot hamnstaden Liepāja. Mycket finns kvar från olika tidsepoker.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Från sovjettiden.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

 Från tyskarnas ockupation då gigantiska fortifikationer byggdes som nu sakta rasar ut i havet.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

I Liepāja finns en spännande blandning av arkitektur från olika tidsåldrar. Här syns lämningar från sovjettiden, fast själva huset är nog äldre.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

I andra delar av staden dominerar äldre träbebyggelse.

Den andra utflyktsdagen delades gruppen. Ett gäng körde 20 mil till Riga för att bl.a. besöka ett flygmuseum. Vi andra siktade på ett mål som låg lite närmre, kulturstaden Kuldiga en dryg halvtimme bort. 

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Kuldiga är en stad med blandad bebyggelse som ser ut att vara från tidigt 1900-tal, både sten- och trähus. En del är renoverade och fina, andra i ganska långt gånget förfall. Staden används ofta vid filminspelningar, och när vi var där skulle just en musikfestival inledas.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Det fanns god kall öl i Kudliga.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Och vår föreningslokal? Nej, Fenikss är en kedja med spelhallar. Ingen vågade sig in.

Kukulitis

Nej nej, inte så skumt som det verkar. Det här är ett kafé. Iofs ett ganska dåligt kafé, men vi sökte skydd där under en regnskur.

Fenix Skärmflyg Latvia Lettland

Gott om roliga statyer som lockade till sig diverse kufar.

Tillbaka i luften. Mot slutet av veckan vågade vi oss iväg på allt längre sträckor längs kusten. Att flyga iväg en mil och sedan hela vägen tillbaka kändes inte som svårt. Men det gällde att inte bli nonchalant. Bilderna som följer visar på svårigheter som ledde till mer än en strandpromenad för deltagarna, några promenader längre än andra, och aningen ansträngda radiokommunikationer om desperata startförsök långt bort. De längsta flygen tror jag gick över två mil bort. Själv tog jag mig som längst en dryg mil bort och sedan tillbaka. Ville inte riskera att bomba pga av ett kinkigt vänsterknä. Som konsekvens av det fick jag näst sista dagen ett ännu kinkigare högerknä, men det är en annan historia.

Här exempel på knepig flygterräng. Björn H och Jennie har hamnat i dilemma. Vi flög söderut, men det blev svagt och vi började räkna med att tvingas landa. Problemet var bara att vi befann oss på ett ställe där det saknades strand på en lång sträcka. Så det gällde att fortsätta söderut förbi det område där det gick att landa, och sedan vända för att pricka stranden utan att komma för långt tillbaka där strand saknas. På bilden har vi just vänt och flyger över en sträcka utan strand. Under tiden vi beräknar glidbana och försöker ta oss ned torrskodda måste vi hålla koll på ganska aggressiv vegetation som lutar ut från hangkanten. 

Strax före vändningen prasslar det till i Björns vänstra vingspets, skärmen kränger lite och [fjong] så är den höga tallen en liten kvist fattigare. Inget att skoja om egentligen, men det såg rätt kul ut när vi landat.

Nu råkade vi ut för samma sak som flera andra under veckan. Promenaden till närmsta startplats kunde bli väldigt lång. För oss var det bara en kilometer, men ändå äventyrlig med passager av ställen som bäst gjordes barfota med uppkavlade byxor.

Snart tillbaka på Camp Fenix, bara en sista bäck som ska passeras.

Avslutar med en bild ned mot den officiella strandpromenaden. Vår startplats låg en bit söder om själva byn Jūrkalne där den här vägen kommer fram till havet.

Summering av veckan: det blev en oerhört positiv upplevelse att flyga i Lettland. Det är ett trevligt ställe, trevligt land, fin flygning men inget för nybörjare faktiskt. Hasse hade hittat ett väldigt bra pensionat, så bra att vi åt hemma varje dag. Det serverades frukost trots att det egentligen inte görs. Allt var på det hela taget toppen och vi längtar nog alla tillbaka. Vi kände oss också som pionjärer, för även om några enstaka svenskar flugit här så har ingen större organiserad resa vad vi vet gjorts. 

Vi kommer nog tillbaka.

 

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.