Sydafrika februari 1999

Sydafrika är ett av de mest fantastiska resmålen för en svensk skärmflygare. Marek och Björn åkte dit för andra gången med Äventyrscenter. Vi flög i Hermanus, Wilderness, Van Ryans Pass och Porterville. Det finns ett reportage från 1998 som berättar mer om vissa av flygställena. Nu kastar vi oss istället rätt in i handlingarna och besöker några nya ställen.

sydafrika99 01

Men först en söt historia från när jag har utelandat mellan Porterville och Citrusdal, efter vad som skulle bli resans sista flyg. Vad jobbigt, vika skärmen ska man göra i hettan. Och långt hem. Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Några skolbarn har stått och glott på mig uppe på vägen, och en liten vinkning räcker för att de ska komma skuttande.

sydafrika99 02

En snabbkurs, och så vek skolbarnen min skärm nästan lika bra som markservicen i Ölü-Deniz. Men nu lämnar vi Porterville.

Wilderness

Wilderness är en kuststräcka 40 mil öster om Kapstaden. Vackert så det täcker. Långa höga kusthang, termiska hang.Det går faktiskt att starta utanför dörren till Bruces hus där vi bodde.

sydafrika99 12

Dessvärre drabbades vi redan första dagen i Paradise av en olyckshändelse. En av de mest erfarna piloterna på resan hade varit borta från flygningen ett par år men ville komma igång igen. Han valde att flyga en Airwave XXX, inte världens bästa avrostningsskärm kanske. Resultatet blev en hård landning ute på udden framför husstarten, och en komplicerad räddningsaktion med motorsåg genom tät bush.

sydafrika99 13

Efter olyckan ville vi snabbt komma i luften igen istället för att deppa, så vi åkte en bit österut längs Paradise-kusten. Naturen trotsar det mesta i skönhet. Hanget sträcker sig någon mil bort. Landning är hela tiden möjlig vid stranden. Men om man driver in över högplatån och inte kan starta igen har man timmar av promenad genom snårskog framför sig.

sydafrika99 04

Bosse bestämde sig för att vara vinddocka. Det var inte mycket vind att tala om till en början. Det är knappt att linorna på XMX:en sträcks vid Bosses första startförsök. I vit tröja med hakan stödd i näven står Bruce Watney som vi bodde hos. Han driver det största skärmflygcentret i Wilderness.

sydafrika99 05

Marek hjälpte till att lyfta upp cellöppningarna.

sydafrika99 06

Och så kom Bosse i luften, och höll sig kvar, om än nätt och jämnt.

sydafrika99 07

Men nu ökade vinden, och det här är ett ställe där det kan bli tufft att komma iväg om man såsar. Att dragga är inte ett alternativ med höga hungriga taggiga buskar bakom ryggen. Vi andra sparkade snabbt ut våra grejer och gjorde oss klara. Det var mördande varmt på starten och vi drack litervis med vatten.

sydafrika99 08

Den här dagen började vi flyga österut. Alla var lite uppjagade, för det här var dagen då Ola hade slagit sig på morgonen. Men flyga skulle vi. Det började bra, det var soft hang hela vägen bort. Hanget är cirka 80 meter högt.

sydafrika99 09

Utanför ligger Indiska Oceanen, som blåser in molntussar mot kusten på lägre höjd än vi flyger. Rätt vad det är befinner man sig ovanför molnen, och kan i värsta fall temporärt förlora marksikten. Men så ökade vinden kraftigt, och vår lokale guide började hojta på radion. Skulle vi fortsätta ända bort och landa i nästa bukt, eller skulle vi vända? Det kom in låga moln också och blev allmänt ruggigt.

sydafrika99 10

Några av oss hade redan vänt, och vi flög i en tät skyttesvärm hemåt. Vi hade nästan hela tiden fingrarna runt yttre a-linorna, för man fick dra öron nästan hela tiden för att reglera lyftet, samtidigt som man hela tiden trampade full speed snett utåt den brusande oceanen. Kolla, där nere till höger är Bengtsson (Tommy) från CPS under sin vita FreeX Flair. Ska vi flyga ikapp honom? – Hallå, Bengtsson, över dig!

sydafrika99 11

Efter någon halvtimme var vi alla framme i byn i bukten där vi skulle landa och kunde ta mark i sköna sanddyner.

Van Ryans Pas

Det här var en "Mission" som vi gav oss ut på efter att ha varit några dagar i Porterville. Inte många har flugit här. Det är en lång resa från Porterville, tills den branta flera hundra meter höga väggen tornar upp sig.

sydafrika99 14

En stygg backvind är ofta problematisk. När vi kom fram tidigt på förmiddagen hade en lika elak sjöbris tagit över. Längst upp på kanten av den gigantiska förkastningsbranten var vinden ruskigt stark. Inte ens Peder ville flyga. Vindmätaren slog upp till 51 km/tim i byarna. Men utsikten var hänförande.

sydafrika99 15

Vi åkte till en grannby och drack några öl. Tillbaka igen, samma vind.

sydafrika99 16

Större delen av dagen gick åt till väntan på att vinden skulle lägga sig. Det är ungefär 800 meter ned till botten av dalen. Vad skulle vi göra. När vi till slut nästan gett upp frågade vi oss: kan vi inte hitta en start längre ned? Vi packade bilen och rullade nedför den vindlande serpentinvägen. Körde in stannade i en slänt hallvägs ned till slätten. Och i solnedgången, i de allra sista minuterna av dagsljus, seglade vi över prärien där få före oss flugit.

sydafrika99 17

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.