Efter en vår och försommar med blandat väder, ungefär varannan helg har blåst eller regnat bort (ibland både och) var förhoppningarna höga inför 14–15 juni, helgen förre midsommar. Men det såg inte särskilt bra ut inför helgen. Lördagen regnade bort (och vi slickade såren efter förlusten mot Spanien i fotbolls-EM med avgörande baklängesmål i sista förlängningsminuten).

På söndagen hotade flera prognoser med stark sydvind, vilket inte brukar bli särskilt lyckat på Härkeberga. Men ett envist fältteam bestämde sig för att kolla verkligheten på plats, och det var väldigt bra. Vinden var visserligen frisk, men låg bra i banans riktning hela dagen.

Det var väldigt labilt, och starka moln kom farande västerifrån. Trots detta var det lugnt och fint i luften, och de flesta kunde flyga under hela dagen med lite coachning. Höjdpunkte på dagen var när Folke fick avlösning på vinschen och drog iväg som ett skott rätt upp under ett gigantiskt blomkålshuvud tillsammans med ett segelflygplan från Långtora. De små puffarna på bilden ovan är ingenting mot hur det såg ut när det var som hetast.

Vi var många som gav oss ut på jakt efter våra första ppc-poäng, men de flesta av de färska termikpiloterna verkade mest förbryllade över sakernas tillstånd och sköt som spjut rätt upp utan några taktiska beslut i sidled. Några av oss andra jobbade på, och kom i vissa fall ända hem, i andra fall inte. Dagens favorit-utelandning blev med anledning av den friska västiga vinden kohagen bakom starten. Här promenerar glada och nyfikna kossor som gärna ställer upp och poserar framför kameran.

Vi hade startat lite halvsent (efter tio) och dagen gick fort. Just när Folke håll på att stånga sig mot vinden mot ppc-punkten vid Bårskärs gård, gick proppen ur molnen vid den västra horisonten och regnet började vräka ned på avstånd i mörkgrå slöjor. Samtidigt bredde ett stort molnflak ut över oss, och eftersom klockan redan var fyra tog vi ett snabbt beslut att stänga för dagen. Stefan packar ihop i brådskan, när de första regndropparna börjar förnimmas.

Löjligt nog blev det aldrig något regn på flygfältet, förutom några ynka droppar. Skurarna tog en nordligare väg. Och aldrig några riktigt kraftiga vindstötar heller. Men hellre "safe than sorry" tänkte vi när vi tog dagens sista kaffe i Lones café uppe vid Lillboden.