Termiksäsongen är igång

Idag lördag 4 april startade 2009 års termiksäsong i Stockholm på allvar, efter en liten smygstart på Tvetaberg på fredagen. På bilden ligger jag och Robert Nilsson i tandem (min nya racer) och Mats Danielsson med indragna vingspetsar och kalotterna skrapande i tak på 600 meter över Akalla. Vi hade kunnat fortsätta rätt upp i himlen, men det går ju inte just här. Ändå: ljuvligt!

Öron över Akalla

Dagen var jätteskön, och alla bara gick runt och mös. Märkligt nog var det ganska få medlemmar ute, så det gick att flyga nästan hur mycket man ville. Fältteam 5 var så här glada. I bakgrunden startar en trike.

Team 5

Det var ett väldans drag på Barkarby flygfält. Kommunen har nu stämt Barkarby Flygklubb (BFK) i tingsrätten för att motorflygarna idkar klassisk civil olydnad och vägrar sluta flyga. Eftersom Järfälla kommuns tjänstemän och politiker säkert läser det här, och vi tänker vara kvar på Barkarby även i fortsättningen, så finns det ingen anledning att här vara osorterad i språket. Men man kommer ändå inte undan känslan av att det är ett stort misstag att lägga ned flygfältet, och att det beror på att Järfällas ledande tjänstemän och politiker lite grann har grävt ned sig och fastnat i någon slags allmänt flygfientlig position. BFK jobbar på ett nytt flygfält i Upplands-Bro, och kanske avvaktar Järfälla kommun med att kalla in juggetorpeder eller kravallpolis till dess de planerna faller på plats. Det känns som något av uppgiven uppbrottsstämning bland motorflygarna på Barkarby, och det bidrar kanske till atmosfären av vilda västern i luften denna lördag. Det pågick nån slags fotografering eller filmning också, kanske en dokumentär. Ibland kom två–tre flygplan tillsammans in för landning, och det verkade som om ett av dem filmade.

Rote-landning

Jo, men det var ju skärmflyg det handlade om, i denna artikel. Och då finns inte så mycket mer att säga än att visa några bilder från dagen. Vi var flera som fick till det med fina termikflyg. Folke förstås, som har haft vett att sluta jobba och bara flyga. Han har just varit i Sydafrika och Greolières, och det var inget fel på flygtrimmet för han stannade uppe en halvtimme i stöten. Vi hade fått öppna till 600 meter (golvet på Arlandas terminalområde) och det använde vi väl. Det kändes lite fånigt att inte kunna öppna högre – vi såg inget flygplan i närheten under hela dagen. De som passerade över oss gick på marschhöjd.

Kurva över Järvafältet

Jag har ny tandemskärm, en Advance Bibeta 4, som jag bara hade flugit en gång. Med termik i luften var det förstås spännande att se vad den dög till. Och det är enormt vad grejerna utvecklas. Det är som att flyga singelvinge. Med Tors inlånade vario (min ligger "någonstans") och Robert Nilsson som "kartläsare", blev det ett riktigt mysigt flyg.

Björn och Robert

När vi releasade nästan rakt över vinschen låg Mats Danielsson under oss i stig in bit åt Akalla till. Men snart hade vi sökt oss till samma varv och tjoade i kör. Vi flög in över Akalla tillsammans och med ett stadigt stig mellan 2 och 3 körde vi snabbt i taket, och fick trotsa alla instinkter och dra öron och ha oss för att inte hamna högre än vi hade tillstånd till. 

Mats drar öron

Dags för några närbilder. Trots darriga fingrar lyckades jag hålla kameran någorlunda stilla...

Mats Danielsson flyger över Akalla

Det var väldigt lockande att a) begå grova luftrumsbrott, och b) flyga bort och landa på Kistagallerians parkering eller nåt. Men vi höll oss i skinnet. In en sväng över Akalla centrum och tunnelbana, sedan försvann blåsan österut och det var dags för oss att börja ta oss hemåt.

Akalla

Dagen blev lång. Här packar några trötta flygare (Robert och Mats)  i lågt stående sol.

Robert och Mats packar

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.