Fenix flyttar (kanske) till Långtora

Efter en intensiv vinter med utredning, möten och förhandlingar är det nu klart med en försöksverksamhet på nytt sommarfält. Fenix flyttar om allt fungerar till segelflygfältet i Långtora. Läs mer om vad kossorna på bilden har för roll i sammanhanget.

Som ni säkert vet fick vi i höstas veta att vi är tvungna att lämna Härkeberga som varit vårt sommarfält sedan 2007. För att göra en lång historia kort så fick vi, trots mycket goda relationer med 99 procent av de boende i byn, problem med två och framför allt en av grannarna. Den långa historien är mycket längre, och lämpar sig i sin helhet faktiskt inte för tryck. 

Tråkig sidvind

Det har varit fint i Härkeberga, men det fanns ett stort problem, som har att göra med en av grannarna. Och det var att vi inte fick tillbaka vårt nord-syd-stråk. Det blev väldigt tjatigt att kämpa med starter i rak sidvind när sydan friskade i och det var perfekt läge för långa sträckflygningar norrut. Vi försökte upprepade gånger, vi bönade och bad, men finansmannen som flyttat in i prästgården gav inte med sig. Så redan innan tokarna i Slinkom började trakassera våra hyresvärdar på nätterna och polisanmäla dem och oss för allehanda illdåd, bl.a. "olaga anläggande av flygplats" (vårt vinschstråk) så var situationen inte helt idealisk. 

Istället för att deppa ihop, såg vi "härkebexit" som en möjlighet. En utmaning att fixa ett nytt ställe med välbehövliga korsande banor. 

Det gick inte att komma undan ett uppenbart alternativ, och det var att lyfta luren och ringa Stockholms Segelflygklubb. Några kilometer norr om Härkeberga ligger SSFK:s flygfält Långtora, dit de flyttade när flygfältet i Skarpnäck bebyggdes på 70-talet. Vi har genom åren haft mycket kul ihop med SSFK, varit med på deras kräftfester, övernattat där när det varit helhelg på Härkeberga, bastat, druckit öl. Och inte minst mötts i luften, vinkat till varandra och tävlat om vem som kan kurva tajtast (vi vinner jämt) och nå nästa blåsa snabbast (hur chanslös kan man bli på en skala?).

Det har alltid varit en trevlig gemenskap. Dessutom har vi lärt känna varandra väl i arbetet inom Stockholms Flygsportförbund. Skulle SSFK vara intresserade av att utveckla Långtora som ett gemensamt flygcenter för både segelflyg och skärmflyg? Vi hade förhoppningar men var ändå inte helt säkra på att det skulle flyga, och lade därför samtidigt tid på en Plan B, på ett annat ställe i närområdet. Det blev väldigt mycket promenerande på åkrar i olika stadier. Vid ett tillfälle vinglade jag och Magnus A fram som på styltor med en dryg decimeter lera fastkletad under varje sula. En annan gång gick jag en kilometer i lågskor i två decimeter djup nysnö.

Segelflygarna gillar oss

Men Plan B behövde aldrig sättas i verket. Efter lite funderande tyckte SSFK att ett samarbete vore en utmärkt idé. Vi hade ett antal möten under vintern där det viktigaste var att kunna ge bra svar på deras frågor om säkerhet i luften, om separering, om kommunikation. I det läget hade vi redan mätt och räknat på kartor, sedan varit ute och promenerat för att hitta bästa läget på marken. Målbilden var ett stråk i ostvästlig riktning på minst 900 meter, och ett i nordsydlig riktning på minst 700 meter. Vårt "erbjudande" var också en massa nya glada och trevliga besökare på Långtora, i form av Fenix skärmflygare. Några kanske skulle vilja prova segelflygning. Några kanske tom. skulle ta steget att gå över till "den mörka sidan"! Dessutom kan Fenix med sin ordnade ekonomi bidra till segelflygklubbens ekonomi, och till att driva flygfältet

Därefter tog vi ett djupt andetag och planerade kontakten med markägarna. Fastighetskartan i området är bisarr, med skiften (åkerplättar) i form av remsor i fil så att man i värsta fall byter markägare var tvåhundrade meter eller tätare. Men dessbättre är det ofta en och samma arrendator som brukar sammanhängande markområden. Vi lokaliserade arrendatorerna, och gav oss därefter ut på en turné i flera akter på den uppländska slätten, med vårt goda rykte från Härkeberga (och en och annan semla och kardemummalängd) som dörröppnare. Resultatet blev över förväntan – vi lyckades skapa en känsla av förtroende och sympati för vår belägenhet och vår idrottsverksamhet. 

Provflygning i maj

Där vi står nu är att en enig styrelse för Stockholms Segelflygklubb har sagt ja till att bjuda in oss för en säsong, som kan bli en permanent verksamhet om det fungerar. Vi har lyckats hitta mark som reducerar behovet av arrendatoravtal till två, ett för vardera stråket. Det har skakats hand med dessa och överenskommits om ersättning.

Vårt huvudstråk i västsydvästlig riktning ligger på själva flygfältet, mellan segelflygarnas bana och Örsundaån. Stråkets längd är 900 meter, men kan förlängas om vi till nästa år väljer att gå över ett dike in på ytterligare ett skifte. Nordsyd-banan ligger på andra sidan klubblokalen, längs Långtora bäck. Längd 750 meter, vilket på sikt också kan bli mer. 750 m låter kanske inte mycket, men faktum är att det nordsydliga 700-metersstråket vi hade på Härkeberga gav bland de bästa flygen någonsin. Om vinden ligger rätt i stråket och friskar i, minskar behovet av meter avsevärt. 

Det kommer inte att krävas särskilt mycket markarbeten. På flygfältet räcker det nog med att välta startplatsen och del av stråket, samt gå över ett mindre dike med en provisorisk bro av lastpallar, ungefär som vid grinden till Lones fårhage i Härkeberga. Den långa sträckan utanför skiftet går på en ekologisk vall som är jämn och fint. Och det är nu kossorna kommer in i bilden. Vallen odlas för att ge foder till en besättning mjölkkor i Sparrsätra, kanske just det foder de mumsar på på bilden. Ost gjord på den ekologiska mjölken finns att köpa på en gårdsbutik i Långtora, och kanske blir en lika självklar del av Fenix-kulturen som Lones fårskinn som länge var pris till Fenix klubbmästare och segrare i poängplockarcupen.

Tidplanen är nu att ytterligare ett "säkerhetsmöte" ska hållas mellan Fenix och SSFK där rutiner för de gemensamma flygdagarna ska beskrivas lite tydligare. Därefter ska en demonstrationsflygning genomföras, enligt önskemål från SSFK på en vardag så snart som möjligt. Om allt funkar flyttar vi därefter vår hangarcontainer.

Bastu och öl

Fenix på Långtora, det kan bli så fantastiskt bra. I stället för den långa tråkiga vägen hem spräcker man upp en öl och tänder bastun och grillen. Kvällarna i Långtora är skamligt fridfulla, förlänger troligen livet med flera månader varje gång för att man mår så bra. Vi har aldrig haft en klubblokal på det sättet. Övernattning på Långtora har alltid varit ett alternativ som många av oss utnyttjat, men nu blir det mer självklart när vi redan är på plats.

Om vi alla i början tänker på att vi är gäster och bär oss trevligt och förståndigt åt, så kan det här bli inledningen på en lång underbar epok i vår förening och även i segelflygklubbens. En riktigt schysst flygsportgemenskap.

Det kommer att ställas krav på oss att flyga disciplinerat, på samma sätt som när vi vi var på Vängsö och när motorflyget fortfarande var kvar på Barkarby. Inget svårt, bara självklarheter egentligen. Mer info kommer löpande. 

 

 

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.