2022

Allt är inte i hamn, det är fortfarande en försöksverksamhet. Men bättre kunde vi knappast genomfört den första flygdagen på Långtora flygfält 21 juni.

Efter många och långa möten med styrelsen för Stockholms Segelflygklubb (SSFK) och deras ledande funktionärer, var vi överens om att det nog skulle kunna gå bra för skärmflyg och segelflyg att sambruka Långtorafältet. Vi såg inga avgörande säkerhetsproblem som inte skulle kunna lösas med tydliga regler och bra kommunikation. För Fenix skulle det bli en bra ny lokalisering efter "härkebexit", och för SSFK med drygt 100 aktiva medlemmar skulle Fenix Skärmflygklubbs 250 medlemmar kunna vara ett välkommet tillskott för att långsiktigt trygga finansieringen av flygfältet. Vilja till samverkan och sambruk inom idrotten brukar vara ett starkt argument i anläggningsfrågor. 

Det kan vara värt att nämna att vi har samverkat på segelflygfält förr. I ett par korta gästspel år 2000 och 2007 (klicka årtalen för länk till reportage) i glapp mellan tillgången till egna anläggningar på Malmby och i Härkeberga, var vi välkomna på Vängsö flygfält i Sörmland. Det var fantastiskt trevligt, både flygmiljön och människorna på marken. Dessvärre fanns ingen möjlighet att rulla ut mer än 700 meter vinschlina vilket är i kortaste laget om inte vindens styrka och riktning är 100 procent perfekt. Om det hade gått att skapa ett längre skärmflygstråk på Vängsö hade vi nog blivit kvar där permanent. Före oss hade en annan skärmflygklubb en närvaro på Vängsö, och det fanns tom. ett litet "skärmflygkontor". Flygfältet och människorna var enastående, men vi var tvungna att kila vidare.

Dessutom flög vi i tio års tid på Barkarby flygfält parallellt med motorflyget där. Det rådde viss skepsis bland motorflygarna till en början, men det gick snabbt över. Under alla de år skärmflygning och motorflyg sambrukade Barkarby inträffade inte en enda incident som påverkade säkerheten. Det fungerade jättebra och vi blev en naturlig del av flygkulturen på Barkarby. Vi är kvar där och tänker fortsätta med det, men nu tyvärr utan motorflygarna. Barkarby är det vinschfält vi använder som "näridrottsplats", eller då det saknas förutsättningar för termik. Då har vi ett flygfält på promenadavstånd från tunnelbana och pendeltåg.

Åter till Långtora då. Det var inte självklart att vi skulle hålla till på själva flygfältet. Den ursprungliga planen var att lägga stråken lite längre västerut. Men SSFK såg en poäng i att vi har startplatserna nära varandra för bästa kommunikation både före, under och efter flygningen. Och därmed hamnade vårt ost-väst-stråk där det hamnade. Mellan segelflygets bana 25/07 och Örsundaån. Det var alltså ett önskemål från SSFK, och vi tycker att det blivit väldigt bra. Om det funkar kapacitetsmässigt intensiva flygdagar då både segel och skärm är igång återstår att se.

Skärmflygstråket för ost- och västvind i blått, norr om segelflygets utflygningsväg från bana 25 i rött. Skärmflygstråket är cirka 900 meter men kan förlängas i etapper ända upp mot 1 200 meter om vi bygger över fler diken. Markarrendatorerna har redan givit klartecken. 

Det gemensamma beslutet var att efter genomförda säkerhetsseminarier, det sista hölls 15 maj, först genomföra en provflygning en dag med måttlig segelflygverksamhet, för att se om skärmflygarna kan iaktta de överenskomna separationsreglerna. Det kändes viktigt att INTE komplicera regelverket, utan fokusera på det viktiga. Det bestod i huvudsak av att ingen skärmflygare vid något tillfälle befinna sig i segelflygets inflygningsväg, och hålla god separation i sida eller höjd. För den platsbundna flygningen blir det ungefär som att skärmflygningen under 300 meter håller till i ett "innervarv" innanför segelflygets medvind-bas-final. Om man tar höjd och med god marginal, även med tanke på oväntat sjunk, passerar ovanför, gäller normal VFR.

För segelflygarna skulle det inte bli någon förändring alls egentligen, utom att man har radiosamband inför start. Att man ska ha uppsikt efter andra flygfarkoster när man kommer upp på höjd finns beskrivet i SSFK:s klubbmanual under 3.3. Om du ser en skärmflygare eller stor rovfågel, flyg bredvid. Åtminstone skärmflygaren flyger så långsamt att färdvägen är förutsägbar. Och i blåsorna brukar det bli så (över hela världen) att skärmarna ligger i innervarv med snävare sväng, och segelkärrorna längre ut i yttervarv. Bland skärmflygpiloter med ambition att flyga sträcka börjar det dessutom komma instrument med inbyggt Flarm.

Efter ett par blåsiga veckor blev det äntligen dags tisdag 21 juni.

När vi kommer till Långtora med utrustningen från Härkeberga vid elva-tiden är segelflygstarterna redan igång.

Det började sådär, då ljuddämparen på vinschen slogs av i ett gupp på väg ut på fältet. Men vår hårt arbetande teknikchef Tommy Karlsson löste det medan vi andra hade briefing med segelflygarnas startchef Hannes och hans team.

Strax före halv ett drog vi igång flygningen. Vi hade flygradio både på starten och vinschen, men till skillnad från hur det var på Barkarby är det på Långtora vår startledare som kommunicerar med segelstarten. Det här var ingen jätteintensiv segelflygdag, endast en bogserkärra var igång, och det blev få pauser för att vänta in starter "på andra sidan". 

Från vinschen titter vi ned mot startplatsen vid Örsundaån. Linorna är på väg ut, en skärmflygare är i luften.

Vinden låg lite snett från vänster, vilket betydde att vinschlinan drev norrut bort från segelflygstråket. Det var rätt bra den här dagen om vi hade fått linbrott (men det fick vi inte). Urkopplingshöjden varierade under dagen och som högst nådde vinschningen 500 meter.

Startplatsen har vältats och klippts, och på kort tid förvandlats från en ruff prärie med sorkbon överallt till en hyfsad gräsmatta.

Summa 24 flyg genomfördes, de flesta i huvudsak längs den planerade flygvägen mellan skogen och ån. Mot slutet av dagen började det bli lite mer ordnad termik och högsta flyghöjd blev 1300 meter och utflykter österut. Vinden var inte starkare än att det gick att flyga tillbaka och landa hemma.

"Långtora radio, skärmflygstart på stråk 25". Som egentligen borde heta stråk 26, för det har en lite annan riktning än flygfältets bana 25.

Dagens mest spännande händelse var när Pierre landade på norra sidan Örsundaån, och ett gäng klubbkamrater hjälpte honom över med hjälp av en ganska risig kanot som ligger på åbanken. Pierre kom till slut över torrskodd.

Vi har skojat om vad som skulle hända om någon landar på fel sida ån, och det hände redan första dagen. Med hjälp av en risig plåtkanot och hjälpsamma klubbkamrater kom Pierre över ån torrskodd.

Vi tyckte sambandet med segelflygarna funkade väldigt bra. Vi stämde av under dagen med segelflygledaren Hannes om något behövde justeras. Ingen hade några synpunkter vad gäller flygningen eller säkerhet i övrigt. Alla Fenix-flygare flög diciplinerat och fint. Stämningen var väldigt positiv, med ett trevligt ömsesidigt bemötande. Överlag har vi känt oss väldigt välkomna på Långtora, och vi har ju historia. En gång i tiden när vi hade flygfältet i Härkeberga välkomnade vi ofta SSFK när de gjorde utelandningsövningar där. Vi pausade vår egen verksamhet så segelflygarna skulle kunna använda fältet en stund. När bogserkärran sedan drog iväg med segelkärran efter sig, vinkade vi och tjoade. Så kan det fungera flygsportare emellan.

Susanne har landat precis vid starten och samlar ihop vingen.

Segelflygarna stängde butiken vid femtiden, men eftersom vi hade folk på väg ut efter jobbet fortsatte vi och packade ihop först halv sju. Alla om kom fick flyga och var väldigt förtjusta. 

Vad som händer nu är att det blir en liten paus medan SSFK utvärderar provdagen och kommunicerar internt. Men det fanns inga invändningar mot något vad gäller säkerhet och själva flygningen. Preliminärt kan det bli en testdag till i juli en dag med lite mer intensiv segelflygtrafik för att se om det går att få bra flöde av starter då. 

Alla Fenix-piloter som var på Långtora denna dag var väldigt förtjusta över flygstället både på marken och i luften. Alla tyckte det var lätt att orientera sig och hålla de avtalade separationsreglerna. Alla ser fram emot många fina flyg på Långtora framöver.

Avslutningsvis kan man väl tillägga att hela det här projektet har blivit möjligt genom att flygföreningarna träffats i den gemensamma distriktsorganisationen Stockholms Flygsportförbund. En huvudmålsättning när distriktet nystartades för tio år sedan var just att skapa en mötesplats där vi ska kunna lära känna varandra, intressera oss för varandra och lära oss lita på varandra. Ett bättre kvitto kan man nog inte få på detta än att två av Stockholms största flygsportföreningar nu är på väg in i ett samarbete som kan bli både långsiktigt och fruktbart.

Här är lite rörliga bilder från Pawel. >>