Vånsjö heter vårt nya sommarfält. 4 september invigningsflög vi i härligt sensommarväder. Stora härliga ytor, ett eget hushang, och bäst av allt – trevliga hyresvärdar och inga tråkiga grannar.

Projektet att skapa ett gemensamt flygsportcenter tillsammans med segelflygarna på Långtora sprack. Det var något vi bara var tvungna att utforska, men det visade sig inte fungera. Den konkreta orsaken har kommunicerats direkt till Fenix medlemmar, och det finns ingen anledning att skriva mer om det offentligt. Men vi hade en plan B i bakfickan, och det visade sig vara en förträfflig plan B. Frågan är om den inte kommer att visa sig ännu bättre än Långtora, och framför allt bättre än Härkeberga där vi kom till vägs ände på flera sätt.

För allra sista gången hämtar vi vinsch och moppe i Härkeberga. I ett litet tåg kör vi norrut mot vårt nya hem. 

Planeringen har pågått parallellt med planeringen för Långtora, så vi skulle ha en flygande start om Långtora sprack. Det var bara att lyfta luren. Om det inte vore för en enda komplicerande faktor skulle Vånsjö nog varit alternativ A från början. Den faktorn är en 120 kV kraftledning som står på ett otroligt irriterande ställe och begränsar möjlig längd på vinschstråk i ostvästlig riktning. Men vi börjar ändå där nu, med ett stråk på 850 meter. Planen är att till nästa år skapa ett korsande stråk som kan bli ända upp till tusen meter långt.

Ett decimerat team 3 hade vakten denna helg, endast Rembert och Alexander fanns tillgängliga, men det fanns gott om medlemmar som hoppade in och stöttade. Flera blivande startledare praktiserade, och Björn H och Jens tog vinschen.

Rembert och Alexander sköter startplatsen. Susanne och Sven är förtjusta, men kossorna i naturreservatet på Enköpingsåsen i bakgrunden förefaller ointresserade. 

Det var mestadels svaga ostliga vindar på premiärdagen, varför starten blev intill Enköpingsåsen. Trots modesta 850 meter på stråket kröp losskopplingshöjden upp mot och tom. över 400 meter under dagen.

En stor slätt breder ut sig framför starten på ostvind. Borta till höger ligger Långtora Flygfält. 

Åsen visade sig vara en bra termiktrigger, och det var flera som plockade bra blåsor rakt över starten. Åsen visade sig dessutom fungera utmärkt som hang. Det var nästa svårt att komma ned och landa om man lade basen över åsen. På västvind tror vi att åsen kan trigga termik som sedan driver rätt in över fältet. Ett sagolikt upplägg om det fungerar.

Enköpingsåsen fungerar utmärkt både som hang och som termik-trigger. 

Vi fick besök av segelflygplan från Långtora som ligger inom synhåll. Vid ett par tillfällen var skärm och segelkärra i samma lyftområde, men seglarna verkade aningen skeptiska mot att våga gå in i samma lyft. Lite konstigt, för över Härkeberga har vi ofta kurvat tillsammans, och när flygfältet i Härkeberga var aktivt tränade segelflygarna ibland utelandning där. Kanske är det en effekt av det interna rabalder som var i Stockholms Segelflygklubb i somras, där några informella ledare uttryckte sig "mindre uppskattande" om skärmflygning. Men det där blir nog bra igen med tiden. Vi ser SSFK:s klubbstuga från Vånsjö och har övernattat och grillat där i generationer.

Fredrik L drog iväg på långtur och landade till slut uppåt Morgongåva. Innan dess snurrade han runt med segelflygare rakt över starten.

Tre hyfsade sträckflygningar blev det första dagen. Först av alla att ta sig högt var Emil N, som dock disciplinerat landade där han startade. Fredrik L och Oliver försvann norrut, och Pierre A landade nånstans inne i Enköping.

I veckan som kommer flyttar vi container, och därmed kommer "Härkebexit" att vara fullbordad.

Några förmaningsord som avslutning. Det är viktigt att vi får det att fungera med segelflygarna. De har en lite annorlunda syn på flygning än vi, delvis beroende på att det kräver disciplin att landa ett segelflygplan på rätt ställe, jämfört med oss som kan lufsa ned obesvärat nästan var som helst. Vårt löfte till segelflygarna i Långtora-projektet var att aldrig någonsin vara vägen på deras inflygningsvägar för segelflygplanen. Det ska vi självklart fortsätta med, så det är viktigt att du har full koll på detta om du kommer i närheten av flygfältet.

Premiärhelgen valde vi själva att inte passera det vattendrag (Skattmansöån) som går i nordsydlig riktning mellan Vånsjö och Långtora. Detta gäller fortsatt för alla som ej är Pilot 2 och inte fått en ordentlig briefing på flygområdet. Någon var just förbi ån på premiärdagen och det räckte för att stressa upp en förare av bogserflygplan så mycket att han började hojta på flygradion. Då ska man notera att han själv var långt utanför den inflygningsväg för bogserplan som finns föreskriven i SSFK:s egen manual. Vad det här visar är att segel- och bogserflygplanförarna är ovana att ha andra flygfarkoster i närheten, och några kanske förväntar sig att ha hela Uppland för sig själva. Men det är G-luft i området, och då flyger vi enligt visuella flygregler och ser till att se och synas efter bästa förmåga. Det är något som både skärmflygare och flygplanförare måste förhålla sig till. Ett motorflygplan väjer rimligen för en rovfågel eller ett segelflygplan, och att väja för en skärmflygare är dessutom lätt eftersom skärmflygaren närmast kan betraktas som ett stillastående objekt i luften i jämförelse. Det förutsätter att man har uppmärksamhet framåt när man flyger, och kan se hinder i luften i tid.

På illustrationen nedan, som är en redigerad version av bilder hämtade ur SSFK:s klubbmanual, visas inflygningsvägarna för segelflygplan (svarta pilar norrifrån) och bogserkärror (röda pilar spegelvänt söderifrån). Där ska du inte vara under 300 meter. Siffrorna i hörnen refererar till nummer på de fyra banor som används vid olika vindriktningar.

När det är västliga vindar kommer vi att driva med termiken mot och kanske över flygfältet. Om du passerar flygfältet bör det vara på mycket god höjd, minst 600 meter, långt över flygfältets inflygningsvägar. Om du halkar ur stiget, välj direkt en flygväg som gör att du kommer bort från segelflygplanens inflygningsvägar norr om flygfältet.

När det blåser sydväst blir det intressant, för då går segelflygbogseringen i riktning mot Vånsjö. Vi har inga problem med att de passerar (och det har vi aldrig haft, vi gillar segelflygare), men det skadar inte med bra separation mot vinschlinan. SSFK har fått karta med riskområde för vinschlina (visas nedan) och det finns gott om plats att välja en flygväg som har bra säkerhetsavstånd de dagar bägge klubbarna har verksamhet. Det här gäller självklart även dig motorflygare som läser detta – platsen är är ännu ej utmärkt på flygkartorna.

Vi uppmuntrar till peace, love and understanding i lufthavet!

 

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.