G-toppen – projektet på väg att fullbordas

Nu börjar vi se det färdiga resultatet av projekt Granholmstoppen. Den senaste veckan har två arbetsdagar genomförts för att tukta vegetationen på starterna, och backens nordstart liknar nu närmast en golfgreen. Vi siktar på stor invigningsfest i oktober.

Det arbete som har genomförts de senaste dagarna, är att med röjsåg och gräsklippare ta ned den höga växtligheten. Vi har hyrt en riktig en röjsåg med kapklinga, och under två förmiddagar röjt hela starten på toppen, ända ned till de bearbetade ytorna — totalt över 1 500 kvadratmeter.

Vegetationen var meterhög och mer än så, med inslag av förvedade växter som palsternacka (som kan ge eksem på samma sätt som lokor), ärtor, nypon och lin (botaniskt intressanta tippmassor). Målsättningen var huvudsakligen att stoppa de höga växternas etablering, och lägga en grund för framtida skötsel. Prez Björn kör röjsågen med gipsad vänsterhand medan Bertil Lundblad i elegant solhatt och Nina i svart keps räfsar halm.

För att göra den övre delen av starten extra fin, följde vi upp arbetet med röjsågen med motorgräsklippare (Kent Plöens pärla). Det har förvandlat den tidigare "prärien" till en fin gräsmatta. Ni måste faktiskt åka och titta! På sikt ska vi köpa in skötseln av lantbrukaren på Hästa gård, som kör upp med slaghack. Men första gången ville vi göra det själva för att "lära känna" marken och samtidigt städa den från sten och annat skräp. De här ytorna har aldrig varit klippta förrut.

På bilden ovan kan ni se hur fint det blir. Nina, nye medlemmen Peter Höök, Kent och Bertil. Jämfört med hur det såg ut i höstas, när en längre tids intensiva regn skyfall förvandlat marken till klafsig lera och några glädjespridare skakade på huvudet åt "galenskapen", så är förvandlingen … påtaglig. På de bearbetade ytorna börjar växtligheten nu också att etablera sig, men där tar det nog en säsong eller två innan det blir lika fint gräs som på toppen. Vädret har spelat oss spratt samband med grässådden. Men minns ni hur det såg ut så sent som i maj (nedan)?

Projekt Granholmstoppen var från början bara en galen dé som vi skrattade åt. Men alltmer konkreta planer tog form, och nu står vi med en flygbacke som vi kunnat trygga och utveckla tillsammans med Stockholms Stad och Stockholms Idrottsförbund genom ett stort anslag från det statliga systemet för finansiering av idrottsprojekt "Idrottslyftet". Vägen har inte varit helt spikrak, och vi har haft lite otur med vädret, men vi känner oss ändå väldigt nöjda när vi nu står framför den nyklippta starten på Granholmstoppens nordsida — en sluttning som man förr inte kunde starta i, dels för att vegetationen var ogenomtränglig, och dels för att profilen på backen var kass åt det hållet. Även om vi denna gång inte kunde gräva bort hela den "utflutna" delen av backen, är det en enorm skillnad i profil. Det kan ju vara intressant att jämföra med hur det såg ut före:

Framför allt sidan mot nordost bestod av en massa terrasser och knölar, på några ställen var lutningen till och med negativ, vilket var både farligt och dåligt för hangvindarna. Den stora knölen i mitten var betydligt högre, och sträckte sig ut som en platå helt utan lutning, så långt att den skymde sikten ned mot buskagen och träden i dungen.

Vi höll en massa möten, och Fenix projektgrupp (Åberg, Svedemar, Hårdstedt) fick nästan permanenta passerkort till Tekniska Nämndhuset på Kungsholmen där Idrottsförvaltningen och Exploateringkontoret håller till (ovan Hans Åberg med exploateringskontorets Ulrika Egerö och sin modell av backen). Det var ett långt och mödosamt arbete. På bilden nedan träffar vi den ursprunglige arkitekten till bygget av Granholmstoppen, och granskar 40 år gamla kartor och stabilitetsberäkningar han letat fram i gamla arkivskåp.

Vi kände att vi hade staden MED oss, och ett jättestarkt stöd från Stockholms Idrottsförbund, så vi visste att vi skulle kunna genomföra projektet om vi verkligen ville och orkade. Och vi visste att vi hade en massa entusiastiska medlemmar i ryggen som dels hejade på, och dels stod redo att hugga i när projektet krävde kroppsarbete.

När arbetet kom igång på hösten blev Fenix projektgrupp engagerade i byggmötena, och det blev många smitningar från kontoret i kostym och gummistövlar. Ovan en bild från det allra första byggmötet, dit vi även bjöd in Mats Lööf som driver diskgolfbanan (i mitten med mössa). Grävmaskinisterna till vänster, Hans Åberg i skinnrock, Idrottsförvaltningen och den inhyrda projektledaren Eva Åberg till höger om Mats och Björn Svedemar längst till höger (Hårdstedt bakom kameran).

Gravmaskinerna gjorde sitt jobb. De halkade hit och dit i leran som blev allt halare av intensiva regn. På slutet blev det för svårt, men då var pengarna också på väg att ta slut. Enda riktigt sura misslyckandet berodde på vädret: vi fick ett tilläggsanslag som innebar ungefär en veckas extra grävmaskinstid. Men tiden gick utan att vi kunde komma igång igen, eftrsom backen var så mättad med vatten efter höstens regn. Och när vi skulle återuppta grävandet på våren fick vi beskedet att tilläggsanslaget "frusit inne" vid årsskiftet. Sannolikt som ett resultat av åtstramningar med anledning av finanskrisens inverkan på stadens ekonomi. Snopet.

Utan att sura alltför mycket planerade vi istället för fortsättningen. Grävmaskinen hade lämnat en bitvis rå yta, med skarpa kanter och veck där skopan dragit fram. Som gjort för att snubbla eller att linor ska fastna. Marken måste jämnas till före grässådden. Nu var det dags att kalla in klubbmedlemmarna. En armé av fenixmedlemmar myllrade i backen under några dagar i slutet av maj med handredskap — krattor och spadar. Även två från Cirrus hörsammade den allmänna kallelsen som gått ut till alla stockholmsklubbar.

Resultatet var storartat. Stora mängder sten rensades också bort, och vi passade på att ta ned en hel del fula buskar och ett skräpigt träd på ängen åt nordväst. Ovan sliter Robert Nilsson och Matz Hasselbom uppe på toppen för att kratta ned alla valkar och ojämnheter.

De två arbetsdagarna i maj förvandlade det grova landskapet till fina mjuka ytor, och det var ett viktigt grundarbete som vi nu märker tydligt när vi arbetar med vegetationen i backen. Ovan jobbar Björn Svedemar och Daniel Lehnberg i backens mitt. I bakgrunden bland andra Svante Larsson och en av brorsorna Nordenfeldt.
Sista dagen började det regna…

…och det blev ganska blött och lerigt. Stort tack till alla som hjälpt till att förverkliga vår idé om en riktigt bra flygbacke i Stockholm. På bilden ovan några få av dem som slet i maj: Thomas Petersson, Pierre Drackner, George Askew, Björn Svedemar, Jörn Spolander och Björn Hårdstedt.