Tyvärr, det blir inga svindlande bilder av kängor framför spretande alptoppar. För det här var den mest misslyckade skärmflygresa som gjorts. Vädret var helt enkelt kass. Om man inte tycker det är roligare att pulsa i snö än att flyga, förstås. Men vi hade trevligt ändå. Åt och drack, och vissa utvalda fick prova på fransyskornas särskilda gästfrihet. Och några usla bilder fick vi med oss hem.

Vi sökte våren i Annecy och fick en snöstorm i kalotten

Titta noga till vänster på den här bilden. Det är INGEN av oss som flyger. Men ute till vänster skymtar en siluett i dimman. Det är en galen frasse som just startat. Och hans polare ligger strax före.

– Ou est-tu, Michel??!

– Ici!!(?)

Men det här var på söndagen, efter att snön börjat falla. De flesta svenskar kom ned redan lördagen en vecka tidigare, och hade några hyfsade flyg. Dessutom fick de se en riktigt skojig trädlandning precis framför starten (dansk tant). Denne webbredaktör flög ned först på onsdag eftermiddag, och vi går därför nu till torsdag morgon.

Så här såg det ut på torsdagen. Labilt som fasen. Molnsug på tre-fyra meter i sekunden, och värsting-CB på andra sidan sjön. Den här dagen gick det faktiskt nästan inte att ta sig ned om man väl kommit upp i luften. Själv flög jag tre kvart i molnsuget, och bestämde mig tidigt för att inte gå mer än 250 meter över start. Men det blev till slut så förvirrande att jag kände att jag behövde en öl nere på kaféet. Alltså, normalt sjunker man i planflykt, och så hittar man en blåsa och kurvar upp. Här var det tvärtom. Stig på över 2 m/s i planflykt, och sedan en brant spiral för att komma ned två-trehundra meter. Öron räckte inte — vid något tillfälle drog jag så mycket öron att skärmen flög på föga mer än tre meter öppna celler, plus full speed, och steg ändå. Ruskiga gubbar!
Inga flygbilder, för jag lämnade kameran på starten.

Försökte mig på en topplandning, men avbröt i sista stund. Jag påbörjade inflygningen säkert 30 meter under starten en bit ut, men flöt upp i trädtoppshöjd direkt. Ni ser, det var mycket blå himmel, men läskigt labilt. Inte turbulent, men ett molnsug av guds nåde.

På torsdagseftermiddagen kom Putte ned på frugans flygbiljett.
OK, Putte, visst är det god stil att vara välklädd på starten. Men det finns väl ändå gränser...?!?!?

Fredagen kan vi riva ur almanackan. Själv körde jag och hälsade på mina släktingar i Chamonix. På vägen hamnade jag i en snöstorm med femtio meter sikt.
     På lördagen blev flygningen ett vågspel. När vi kom låg en kompakt molnbas ett femtiotal meter under starten. Men så lyfte mjölken några usla meter över starten, och jag drog iväg som en vessla.
     – Öron, öron, skrek Putte på starten när jag steg som en raket direkt. Och vips, så blev det vitt runtomkring. Öron räckte för att komma ned, så slapp man köra vilse. Notera kompassen nere till höger på bilden. Det var bara därför jag hängde på mig kartfodralet idag.
     Sedan beckade det igen och gjorde fler starter omöjliga på ett tag. Det var skönt att veta att jag var ensam i luften. Här flyger jag in för en sväng över starten med skärmens översida skrapande i takputsen.

Det står 362 meter på varion, vilket betyder att jag ligger 40 meter under starten, och ändå ser det ut som det gör. Molnen har ramlat ned igen, och på radion skriker dom från starten: "Blir det någon lucka snart?!?" Jag kan se att det bara krävs fem sekunders IFR-flygning för att komma igenom den vita gardinen framför starten och ut i god sikt, men det är väl inget man kan föreslå elevlicensare...?

När jag landat såg det så här kul ut nere på starten. Molnbas ligger 350 meter över landningen. Starten 400 meter över.

Men så lyfte molnen, och fler piloter kom i luften. Här är det Marek som lägger ut bakom Kattis (som generöst delade med sig av sina sedvanliga bedömningar om huruvida det var flygbart).

Det var svag vind på starten, och de flesta valde att starta framåt den här dagen. Här är det Marek som sticker.

Putte applåderar Linda som gör en jättefin start.

Och Janne har just vinkat av nyblivne elevlicensare Andreas.

Ted kom att bli lite av veckans topplandningsmästare. Fast den här gången blev det bara en lågsniff och ut igen.

Det blev faktiskt riktigt soligt och skönt en stund (en kort stund). Här är det Micke A, Simon, Jonny och Linda som värmer sig.

Men molnen rasade ned lika snabbt igen. Krister flyr hellre än fäktar illa och rycker öron på Aspecten.

Simon rycker ut för att leta rätt på alla som kört vilse bland molnen.

Nu börjar ni väl bli trötta på bilder från starten, så vi tar en från landningen i stället. Starten ligger uppe i gläntan vid pilen, 400 meter över landningen. Det kostar 10 franc att missa landningsstripen. Vindstruten syns längst ned till höger. Det finns en kraftledning. Det finns också två välfylda skärmflygbutiker och ett trevligt café.

Vi hade hyrt en jättefin niositsig Ford Transit som skulle gå i skytteltrafik upp och ned för berget om det inte gick att sticka på distans, var det tänkt. På söndagmorgonen låg det två decimeter snö på vår buss. Chaufför Björn fick borsta.

Sista bilden.
Efter lördagens intensiva snöfall åkte vi ändå upp till starten på söndagen.
Det var blött och slaskigt på starten, men Janne gjorde ändå ett sista försök. Han sjönk som en sten, och vi gav upp och åkte hem.