Soaring in the city

Två spektakulära premiärer genomfördes söndagen 4 mars, med tre Björnar i spetsen. Först på Fredhällsklippan i centrala Stockholm, och sedan på Klövberget i Tyresö.

Det här är bägge flygställen som saknar säker landning på fast mark. I fallet Fredhäll finns det inte ens antydan till landning, medan Klövberget har en del små gräsmattor och vägar som den kylige nog kan trixa sig ned på, bara inte första gången.

Vi hade alltså väntat länge på att isarna skulle lägga sig, och sedan på att rätt vind skulle infinna sig. Men på den här dagen pekade alla visare rätt, och vi begav oss först till Fredhäll.

På klipporna nedanför Snoilskyvägen finns det normalt en massa solbadare så fort solen lyser. Den här dagen var det för kallt för att ta av sig kläderna, men många flanörer var ute på stigarna längs berget och nere på isen. Nere på isen höll en dykskola på att genomföra vrakdykning genom ett hål i isen.

Vinden läg lite snett in från höger, men det finns flera bra startplatser på olika höjd, som gör att man kan anpassa starten till rådande vind. Björn Hårdstedt (Björn 1) och Marek gjorde sig redo och det blev några fräsande hangvändor fram och tillbaka över de häpna söndagsflanörerna.

Vinden kom och gick, och Björn H ville fortsätta med fler flyg. Men Björn Berhlund (Björn 2) hade andra planer, så vi hoppade i bilarna och satte kurs mot Tyresö.

Hit kommer vi igen. Michael Andersson filmade med en skruttig videokamera som överexponerade i det starka ljuset, och Lars Rheborg mixade ihop en film som du kan se här.

Klövberget

Vi begav oss alltså ut till Tyresö-Brevik, där Björn Svedemar (Björn 3) gått och rekat med karta och kompass. Ovanför en liten båtklubbshamn i Kalvfjärden ligger 70 meter höga Klövberget.

Flygstället nämns i Cirrus flygställeguide från tidigt 90-tal, då stället var populärt bland hängflygarna. men få har flugit där med skärm.

Det var hög tid att "återupptäcka" stället. Med karta i hand (och Mareks 4WD – de branta bilvägarna är inte att leka med) konstaterade vi att den klippa vi såg nere från landningen var Den Perfekta Starten.

Tvärs över Kalvfjärden ligger Tyresta nationalpark med låg skog. Vinden som kommer in västerifrån är nästan helt ostörd – det här är så nära ett havshang man kan komma, i alla fall på vintern. På sommaren kan nog marken och klipporna framför starten skapa en hel del termik.

Björn Berglund (Björn nummer 3) hade tagit med sig skärmen upp, och flera andra ångrade att de inte gjort detsamma. Vinden var frisk, och Björn gjorde sig redo. Starten gick självklart som en dans, och piloten steg hastigt till väders. Vi andra skrek och jublade, precis som ett par timmar senare vid Fredhäll.

Björn Berglund flög i nästan en halvtimme och landade sedan nere på isen. Två fina flygställen hade återerövrats från glömskans katakomber. Och det är såklart Fenix som gör det.