Helgen 6–7 april hade vi säsongsavslutning på Barkarby. Det blev bästa flygvädret på hela vintern (som nu blivit vår).
På lördagen var det grymt termiskt, och flera piloter var uppe på maxhöjden 1500 fot. Vi flög långt in över Akalla, och vid flera tillfällen fick vi dra öron och göra spiraler för att inte skjuta upp över tillåten höjd. Björn och Gustav ovan under dagens längsta flyg, över 40 minuter med passageraren i tofflor.
På morgonen kom en 747:a från Iran rakt över fältet på väg till Arlanda. Den låg nog på över 3 000 fot, men det kändes som den strök trädtopparna, och man ju vad virvlarna från stora flygplan kan ställa till med. Det blev ett bra incitament att vara noga med flyghöjden.
Det blev långa flyg för många, och vi syntes över hela norra Stockholm. 450 meter låter inte så högt, men det är en väldig skillnad att vara på 450 meter över en skog någonstans, och 450 meter rakt över stan. Vi drog in över Akalla och kollade var tunnelbaneentrén ligger.
Ovan kassör och startledare Per Jarefjord i färd med att kroka i en startande pilot. På söndagen såg prognosen ganska risig ut, men vi åkte ut för att tvätta vinschen och fixa till den för registreringsbesiktning (så vi får ett giltigt skattekvitto och slipper köra med olagligt släp). Men så lättade de hotande regnmolnen efter några symboliska stänk och flera medlemmar kom och stampade med fötterna i marken. Det var bara att rulla ut grejerna. Det var det inte lika termiskt, men faktiskt fler piloter och fler flyg (30) än på lördagen. Vi höll på ända till klockan halv sex på kvällen. Många elevlicensare fick fina flyg i den mestadels lugna luften som ibland bjöd på tillräckligt stig för att man skulle kunna nolla en stund. Vi började också utbilda Henrik O som vinschförare, och han fattade galoppen direkt.
Efter en mycket fin säsongsavslutning samlade vi ihop tyg och snören (ordf Björn Hårdstedt i overall ovan), och nu styr vi kosan mot Malmby för en hejdundrande sommarsäsong.
Du har inte behörighet att skriva kommentarer.