Yo soy sueco – "amigo" på besök i Mexiko

När man har skärmflugit några år så har man med största säkerhet hört talas om några olika flygställen utomlands. Ett som har fått rykte om sig om att ha tillförlitligt flygväder ligger i Mexiko. Valle De Bravo (uttalas "Vaje de Bravå" – jag gick på två spansklektioner i VDB. VDB ligger ungefär under "x" i Mexico City på kartan nedan.

Nu är det inte bara vädret som är tillförlitligt utan även att det är bra tryck i blåsorna också. Det gäller att vara rätt informerad om "när och var" man ska vara i luften och det gäller speciellt i området kring starten vid "El Penón". Vi hade superb guidning av våra norska instruktörer Ronny och Tony från Termik&Rotor som nu var på denna plats för tionde året i rad.

Jag kör med en "japansk" posering på starten (bilden allra överst). I bakgrunden den beryktade El Penón-toppen. Kan nämna att det var flera skolor som startade färska elever här, går utmärkt innan termiken drar igång.

Vi var cirka 30 piloter från Norge och Sverige, många av dom var fantastiskt duktiga. Väldigt bra förebilder att lära sig av. Synd att dom kom så högt och långt bort från mig! Dessutom så var det andra utländska grupper på plats (USA, fransoser m fl) så när klockan passerade tio–halv elva så blev det full aktivitet på starten.

Som vanlig så har vi nordbor väldigt bra startrutiner. Allt är kollat och klar när man går fram för att göra sin start. Det är också när man står här som allt slit med balansering och backglidning betalar sig. Landningen (El Penón) ligger i det ljusa fältet precis ovanför spetsen av hans sele, ca 15 min vid nedflyg.

De lokala reglerna sa att vid udda datum så var det vänstervarv som gällde och då givetvis högervarv på jämna datum. Det gäller dock tydligen inte för franska skolor som körde fritt val trots påpekande.
Här en vy över området framför starten, här släppte dom första blåsorna som alla försökte fånga in.

Här har vi Håkan L i sin orange-blå Zoom på glid över nejden. Vi var indelade i grupper efter "nivå" och Ronny hade hand om "Hot Shot" gänget där bl.a. Håkan och Bertil ingick.

Man han inte landa innan barnen kom springande över fältet. Dom kunde de olika skärmarnas glidtal bättre än en annan. Innan fötterna tog mark så var det tio st. som drog i en och skrek "take me, take me". Jag visade dom den svenska "urvalsmetoden" ole-dole-doff kinke-lane-koff osv. Den funkade och Rose-Marie blev vinnare, hon fick dock ta hjälp av sin bror då hon inte visste hur man skulle göra. 10 pesos var priset, ca 7 kr.

Vi bodde alldeles utmärkt i dessa "stugor". Normalt fyra rum med två personer i varje rum. Eget kök med gasspis. Två toaletter med dusch. En "tant" kom och bäddade, städade och diskade varje dag (bättre än hemma!). Första natten sov jag inget, lika varmt som det var på eftermiddagen var det kallt på natten, hundar skällde, tuppar gal. Nästa natt var det pyjamasskjorta och öronproppar som gällde och då gick det bättre.

Mexikansk mat? Helt OK men jag hittade inget som fick mina smaklökar att jubla. Här är vi några tappra som vågar sig på en kvällsmåltid av "Tacos". Tre st. och två öl ca 50 kr. Några i gänget blev dessutom magsjuka och fick vara hemma en dag. På en bättre restaurang så gick notan på mellan 70 till 150 kr med öl eller vin.

En dag gjorde vi en utflykt till ett ställe som ligger nära VDB. Där fick jag se ett av de märkligaste naturfenomen jag någonsin sett i verkligheten. Högt uppe i bergen på en dalsida blir vissa träd (såg ut som granar) fullständigt "inklädda" av "något". I början går det inte att se vad det är, ser ut som mängder av löv som fastnat på grenar och stammar. Men det är miljoner och åter miljoner av övervintrande...

... Monarkfjärilar! När sedan solen började värma upp visa kolonier så vaknade dom till liv och tusentals "sommarfåglar" (som fjäril heter på norska och danska) började flaxa omkring mellan träden. Dessa fjärilar har också en levnadscykel som är värt ett eget kapitel. (Se Internet för info).

Även om inte vi flaxar omkring som fjärilar så kan vi dock flyga. Här är starten "Torres" som ligger på höjden precis ovanför VDB där vi bor och landningen ligger. Varje dag på eftermiddagen kom en lätt sjöbris in mot starten. Den är liten och ganska brant, kräver bra startteknik. Väl ute i luften så var det ofta termiska inslag i den normala hangvinden. Vägen till starten var väldigt dålig, skulle klassas som ej körbar i Sverige.

Måste dock säga att efter 20 min var det rätt trist att åka fram och åter. Hammar och Kåseberga i Skåne är betydligt roligare att flyga i pga sin närhet till hanget. Det var väldigt låg vattennivå i sjön i år pga ett bygge som pågår. Landningen i VDB ligger snett ned bakom piloten, en "udde" som pekar åt vänster.

Här ser vi landningen, den är platt och fin, vattennivån kommer upp efter den sneda kanten när bygget är klart. Då blir det roligare att sitta och titta på landningarna! Man kan köpa smörgås, dryck m.m. här. Rakt upp vid den högra skärmen går en "grön spång" upp till våra hus. Kan man bo närmare?!

Här har vi två av Fenixs flygar-ess, Håkan och Bertil. Dom har landat så tidigt så barnen är fortfarande i skolan. Bertil tog farväl av sin trotjänare "Gamla Blissen", gav bort skärm och sele till "Los Mexicanos".

En avslutningsfest blev det också tid för. Rösterna blev högre och högre allt efter som kvällen gick. Hon som räknade kvällens kassa såg gladast ut. En stor öl som man släpper ned ett glas tequila i och genast dricker upp kallas för "La Bomba", dom såg också glada ut som drack denna kulinariska kombination.

Den mexikanska kvinnan hade en "dödlig" utstrålning, lite tom i blicken men vilka vackra hattar!

Ett varierande landskap med trädklädda berg och platåer med små odlingar. Hög medelhöjd, 1 700-3 000 m.ö.h. i området. Några piloter kom upp till över 4 000 m flyghöjd och var uppe över 4 timmar!

Se "Flightlog" om du är nyfiken på flyg gjorda i området. Välj då Google Earth visning.

Mexiko har jag inte sett! Endast ett litet område 15 mil från en av världens största städer, Mexico City, med 23 miljoner invånare! Med en biltäthet som får Stockholm att likna en byhåla. VDB är turistbefriad, verkar vara skärmflygare som är turisterna. Ett tillhåll för många rika som kommer hit på helgerna och lämnar "smogen" i MC. Då blev det fullt med aktiviteter på alla gator.

Vill du ha mer info om något så fråga gärna mig (eller Bertil och Håkan som varit där flera gånger).
Har jag möjlighet så återkommer jag gärna till detta fantastiska flygställe.

Hasta la vista!
Yo me llama //LEK

Foto: Lennart Karlsson har tagit de flesta, Björn Berglund 1 st. Bent 2 st. och några okända fotografer.
Vill du se vems bilden är så använd "visa bildegenskaper" och titta på filnamnet.