Räddningshelikoptern landar på Klövberget

Det blev en fin flyghelg som inledning det nya året 3–4 januari. En dag på Barkarby och säsongspremiär på Klövberget. Enda tveksamma inslaget var en mindre lyckad flygning (dock ej av någon klubbmedlem) som gav landstingets ambulanshelikopter anledning att premiärlanda på Klövbergets start.

På lördagen var det mystiska vindprognoser. SMHI hade kulingvarnat hela ostkusten, men drog tillbaka varningen på morgonen. I Stockholm var det helt lugnt, och 2–3 m/s på Högdalsmasten. Vi valde Barkarby.

När vi kom dit rörde sig knappt vindstrutarna, så vi körde iväg vinschen längre än vi någonsin gjort, för att få bra längd på linan. Första starten med vinddockan Henrik blev mystisk, för han närmade sig aldrig vinschen trots att trumman snurrade. Då såg vi (Björn och vinschelev Fredrik) att trumman snurrade baklänges. Det var helt enkelt en grym vindskiktning. Nästan ingen vind alls på marken, men på 100 meter ökade vinden mjukt men bestämt så att vinschen vände riktning och började rulla ut lina utan att vi märkte det.

Och så blev det hela dagen. Vi körde tillbaka vinschen mot starten så linan blev kortare, och drog sedan piloterna mjukt UNDER vinden en bit mot vinschen. När vi drog upp dem i vinden började de "abrolla" direkt, och det blev fina releasehöjder i den friska men mycket jämna vinden. På bilden till vänster har Henrik gått i taket 1 500 fot och saxar med benen för att bli släppt. Vinschen är den lilla lilla pricken till vänster om mitten.Till höger en något Frusen Fredrik som snart är klar som vinschförare.

Dagen avslutade med en spektakulär solnedgång, samtidigt som vinden mojnade en aning.

På söndagen begav vi oss till Klövberget där isen låg så fin på Kalvfjärden att några tagit med sig skridskorna för en full sportdag. Även denna dag var vinden skiktad, och vi var försiktiga om det började stiga kraftigt. Med svag vind på marken och 40 meter upp är bara den översta delen av hanget aktiverat, men det var flera som flög länge trots detta.

Det var dock för kyttigt i luften för att topplanda bekvämt. De som ändå försökte ordnade bra underhållning på starten. Bilden  nedan är tagen från luften i norra delen av flygområdet, och nedtill syns de två små öar som vi har tänkt använda som landning när isen sviker oss.

Det var premiär för oss på Klövberget i år, och det blev även premiär på Klövberget av ett mer tveksamt slag – premiärlandning för ambulanshelikoptern. En skärmflygare (ingen Fenix-medlem) lyckades med konststycket att sjunka ned i den flacka tallskogen till höger om starten efter mindre än 10 sekunder i luften.

Nedslagsplatsen låg väldigt illa till, och det tog ett tag innan några förstod att det faktiskt skett ett haveri. Eftersom piloten hade ont bad vi räddningstjänsten om assistans. Och det blev efter en stund en väldig trafik på berget. Imponerande faktiskt. Det var ambulanshelikopter och ambulansbilar och brandmän och poliser.

Helikopterpiloten lyckdes sätta ned sin röda äggvisp på vår landning efter att den tömts på människor och tyg (och de piloter som fortfarande var i luften till slut fattade att de måste flytta på sig – när ambulanshelikoptern kommer landar man omgående eller håller sig åtminstone ut vägen).

Med skärmflygaren som trillade ned gick det bra. Blåslagen men utan allvarligare skador kunde han lämna sjukhuset redan nästa dag.