
Efter en ovanligt regnig och lerig höst blev det äntligen minusgrader och sol. Nordlig vind funkar dåligt för vinschning så det blev ett bra tillfälle att flyga på Granholmstoppen igen, med solen i nacken. De två första dagarna i december färgades snön av reflektionerna från mängder av fyllda kalotter.
Foto: Björn H och Oliver Torlo

Både hög och låg var på plats, vilket visar storheten i denna lilla backe och dess betydelse för skärmflygningen i Stockholm. Här är det instruktör Ola som vädrar tyget.

Tommy K är ny i Team 4 som hade vakten denna helg. Tommy är en av många nya medlemmar i Fenix 2012.

Solen lyser bakifrån, norrifrån. Högst upp på toppen värmer solen halva kroppen, vinden kyler den andra.

Skuggan från kullen sträcker sig långt ut på fälten där vi landar. Det var svaga vindar stora delar av dagen, men fläktade på korta stunder – precis aningen för svagt för att kunna hänga kvar.

Hoppsan – ständigt dessa taggbuskar. Team 4 rensade lite både på lördagen och söndagen, men insatserna från övriga var klena. Det är med taggbuskarna som med vädret – alla snackar om dem men få gör något åt dem. Om ALLA tog med sig en sekatör, och varje gång de flög på Granholmstoppen klippte ned en buske var, då skulle problemet vara löst.

Skönt väder med urban silluett.

Oliver på väg in för landning. Skuggorna räcker allt längre.
Du har inte behörighet att skriva kommentarer.