Vinschlina över Härkeberga

Lördagen den 12 oktober skedde en allvarlig incident i luften äver Härkeberga flygfält där Fenix vinschar upp skärmflygare. Ett sportflygplan på väg från Västerås mot Uppsala passerade rakt över flygfältet, under en skärmflygare som höll på att vinschas upp, och var ytterst nära (mindre än 5 meter) att kollidera med vinschlinan. Ett par timmar senare kom flygplanet tillbaka på exakt motsatt kurs, till synes omedveten om vad som varit på väg att hända.

Den här artikeln berättar om hur incidenten kunde inträffa, hur Fenix hanterat det inträffade, och vad vi gör för att det inte ska hända igen. Artikeln är skriven för att kunna förstås även av icke-flygare, eftersom det varit en sådan uppmärksamhet kring händelsen. Ni som är piloter får ursäkta en del övertydligheter.

Foto: O.T.

Härkeberga flygfält används sedan 2007 av Fenix Skärmflygklubb för att vinscha upp skärmflygare (i brist på berg i Mälardalen). Linorna som används är 1000 meter långa, och losskopplingshöjden varierar mellan 250 och 600 meter beroende på vindriktning och styrka. När skärmflygaren nått maximal höjd kopplar hon loss från linan som dras in av vinschen. I änden av linan sitter en färgglad fallskärm som vecklas ut och håller linan sträckt när den vevas in. Vinschning är en vanlig startprocedur inom skärmflyget, och används även för segelflyg.

Det förekommer en hel del flygtrafik i området runt Härkeberga, både sportflygplan och högre upp trafik till och från Arlanda. Så hur fungerar det med trafiken i luften? Hur undviker man att komma för nära varandra?

VFR — att se och ses

Den luft vi talar om nu, den luft som inte används av trafikflygplan (som navigerar med radar, transpondrar och andra avancerade elektroniska instrument) kallas G-luft. I G-luften navigerar man enligt visuella flygregler (VFR). Man ska se och ses. Man kan likna det vid att köra snöskoter på ett fjäll eller båt på en sjö – det finns inga vägmarkeringar eller skyltar som anger en exakt färdväg, utan man får helt enkelt se sig för.

Det har aldrig funnits någon oro för att passerande flygplan inte ska se skärmflygarna. Tvärtom, skärmflygklubben har täta kontakter med till exempel Stockholms Segelflygklubb på Långtora, och det händer att skärmflygare och segelflygare cirklar tillsammans i samma termikblåsa. Det är bland det roligaste som finns!

En dag med termik (stigande luftströmmar) kan man ta sig högre upp än vinschens losskopplingshöjd. Fenix har, liksom andra skärm- och segelflygklubbar i området, avtal med ledningen för flygterminalområdet över Stockholm, ATCC, om tillgång till luftsportsektorerna i Stockholm TMA, som gör att skärmflygarna ibland har tillstånd att ta sig nästan 2 kilometer upp i luften. Sektorerna hålls då fria från flygplan som inte kan flyga enligt VFR-reglerna. Det har aldrig förekommit några incidenter i dessa sektorer.

Nära ögat redan år 2000

Däremot har det tidigare förekommit att flygplan kommit för nära vinschlinan över ett skärmflygfält. År 2000 skedde en sådan incident över Malmby flygfält som Fenix då använde, med två Viggenplan från F16 i Uppsala inblandade. Det har också inträffat att en helikopter kapat en vinschlina med sin huvudrotor i samband med en flyguppvisning i Vallentuna.

Problemet är alltså vinschlinan, som normalt aldrig befinner sig högre än 400, i extrema fall upp till 600 meter innan den kopplas loss och vevas in. Om man inte vet vad vinschning är för något, eller att vinschning förekommer på en plats, kan man inte förväntas förstå att det är ett olämpligt ställe att passera med ett flygplan på låg höjd.

Efter händelsen över Malmby i maj 2000 kontaktade Fenix ett antal myndigheter och organisationer och påtalade risken med att flygplan kan krocka med vinschlinan. F16 tog det inträffade på stort allvar och lade om sina rutiner, men från vare sig dåvarande Luftfartsinspektionen (det som nu heter Transportstyrelsens luftfartsenhet) eller motorflygets organisationer fick vi någon positiv respons. Vårt förslag att platser där vinschning förekommer ska märkas ut på flygkartorna hamnade i papperskorgen. Det här har varit lite frustrerande, eftersom vi under åren drabbats av många inskränkningar i vår flygning med hänvisning till påstådda olycksrisker, med händelseförlopp som känns teoretiskt konstruerade och bevisligen oändligt mycket mindre sannolika än en vinschline-kollision.

Incidenten över Härkeberga

Nu till det som hände över Härkeberga 12 oktober 2013. Flygplanet kom västerifrån och passerade rakt över flygfältet på 1 000 fot, cirka 50 meter under en skärmflygare som fortfarande vinschades. Avståndet mellan flygplanet och vinschlinan kan på den film som skärmflygpilotens hjälmkamera tog uppskattas till mindre än 5 meter. Vad som hänt om flygplanet krockat med linan vet ingen, man kan bara gissa. I bästa fall hade linan brustit och vare sig flygplan eller skärmflygare påverkats. I västa fall hade det kunna bli ett allvarligt haveri. Flygplanet hade nog kunnat bli värst skadat, eftersom vinschlinan är oerhört seg och kan, om den börjar glida längs en yta, såga sig igenom de flesta material. Risken hade varit överhängande att flygplanet skadats så allvarligt att det blivit flugodugligt. Skärmflygaren har i värsta fall sin nödskärm som kan användas för att komma ned oskadd även om ordinarie huvudskärm skadats.

Verksamhetsledningen i fältteamet som skötte flygningen i Härkeberga den dagen började omgående söka efter flygplanet. Första gången det passerade hann man inte se registreringsbeteckningen, så identiteten var under några timmar okänd. Men när flygplanet kom tillbaka några timmar senare i motsatt riktning kunde det identifieras. Det skrevs en rapport till styrelsen.

Vi kontaktade på söndagen Västerås Flygklubb där flygplanet var stationerat, och klubbens ledning försökte spåra piloten. Samtidigt tog VFK ett snabbt initiativ att informera sina medlemmar om Härkeberga och vinschlinor, eftersom det är en naturlig väg österut från Västerås att passera via Härkeberga.

Media exploderar

Under söndagen blev det ganska stor uppmärksamhet både i massmedia och i sociala media. Aftonbladet toppade sin nätbilaga med nyheten, och ett reportage bestående av den film med vilken skärmflygpilotens hjälmkamera dokumenterat hela incidentförloppet samt en intervju med Fenix ordförande. Expressen lade också ut nyheten med film under söndagen. På måndagen körde Aftonbladet en helsida i sin tryckta riksupplaga.

På måndagen fick vi tag i piloten på telefon. Han bekräftade det vi hade på känn: han hade aldrig sett vare sig skärmflygaren eller linan. Piloten hade solen snett från höger och hade dragit ned solskydd och mösskärm. Det kan vara ett skäl till att han inte såg skärmflygaren, som ju låg 50–100 meter över flygplanet. Annars borde skärmflygaren ha varit svår att missa, särskilt som skärmflygvingens attityd (anfallsvinkel) under vinschningen gör den extra projicerad och synlig från det håll flygplanet kom.

Piloten i flygplanet hade ingen kännedom om att det förekommer skärmflygning på Härkebergafältet. Rutten rakt över fältet på 1000 fot var ett naturligt val för den flygning han gjorde. Från Fenix sida vill vi vara väldigt tydliga med att man inte rimligen kan kasta någon skuld på flygplanspiloten, även om enskilda personer i sociala media varit snabba att döma. Möjligen skulle man kunna hävda, att det faktum att samtliga flygsportsektorer i Uppland var öppnade, borde kunnat uppfattas som en tydlig signal till VFR-trafiken att det fanns segelflygplan och skärmflygare i luften.

Myndighets- och organisationskontakter

Samma dag ringde vi också motorflygarnas organisation KSAK och Transportstyrelsens luftfartsenhet.

På KSAK talade vi med generalsekreterare Rolf Björkman, och resultatet av det samtalet är att vi kom överens om att informera i motorflygarnas tidning Pilot Briefing.

På Transportstyrelsen fick vi tag i Barbro Holmqvist som är skärmflygets kontaktperson in i myndigheten. Hon hade redan blivit informerad och höll med om att något borde göras. Vi redogjorde för de alternativ vi själva föreslagit redan för 13 år sedan, och blev lovade att Transportstyrelsen skulle titta ordentligt på frågan denna gång. Det kändes som ett bra samtal med myndigheten.

TV uppmärksammar

Under måndagen uppmärksammade SVT:s regionala redaktion ABC händelsen och följde upp med ett inslag som delvis var filmat på Härkeberga och med intervjuer med Fenix ordförande och Barbro Holmqvist på Transportstyrelsen. Inslaget gick även i Rapports rikssändning. Reportaget gav en korrekt och begriplig bild av vad som hänt.

Under måndagen hade vi också kontakt med Skärmflygförbundet med en redogörelse för kontakten med Transportstyrelsen, och föreslog att förbundet snabb ska sammanställa en förteckning öer de platser där vi vet att det stadigvarande vinschas skärmflygare, för att kunna presenteras för Transportstyrelsen och arbetet med att eventuellt lägga in det på flygkartor eller liknande.

Att vinschning av skärmflygare är en dåligt känd företeelse bland motorflygare är beklagligt men alltså något som vi kan ändra på. Istället för att sura över att vi inte blvit tagna på allvar förr när vi tagit fram sådana förslag, har vi nu en fin möjlighet att få det genomfört. Med den färska filmen från händelsen över Härkeberga på bordet tror vi att det kan bli ett bra förslag till lösning den här gången.

Se filmen från pilotens hjälmkamera >>