Antigeggistisk skyddsvall på Barkarby

Flera grindar in till Barkarbyfältet står vidöppna sedan ett halvår, och vi har fått smittrafik genom området och över våra gräsytor, med gegga som följd. Därför har vi identifierat behovet av en antigeggistisk skyddsvall. Denna byggdes 5 januari av en ingenjörstrupp bestående av några från styrelsen och helgens team 1. Förhoppningsvis ska vi nu få ha vår västra start i fred.

När Barkarby flygfält stängdes för motorflyg fick någon på Järfälla kommuns fastighetskontor den brillianta idén att barrikadera flygfältets asfalterade banor med jordhögar. Resultatet har ni sett – de som har ärenden in på fältet, eller tar smitvägar eller buskör, de kör på gräset istället. Under hösten har stora startbanan åter spärrats med betongbarriärer, så att vi inte ens kan dra vinschen till västra starten utan att köra ut på gräset. Det går väl bra på sommaren, men på hösten och denna varma regniga vinter har resulttet blivit förödande. Så här ser det ut vid  avspärrningarna:

Det blir inte bättre av att de öppna grindarna drar till sig ljusskygga individer som betraktar vårt idrottsfält som sin privata återvinningscentral. Och då ska ni veta att det här är INGENTING mot hur det såg ut efter de irländska pavee-individerna som ockuperade fältet upprepade gånger under sommaren och hösten och svinade ned bortom beskrivning.

Över vår västra start har det gått smittrafik hela året. Vi tänkte inte så mycket på det först, men när höstregnen kom orkade inte gräsytorna hålla emot, trots att de är väldrenerade. De irländska pavee-individerna (s.k. asfaltsläggare) körde lastbilar några regniga dagar i september och sedan dess har det sett ut så här på vår väststart:

Vi har försökt med provisoriska avspärrningar, men insett att bara en jordvall duger. Ingen brist på material – kommunens jordhögar duger fint, och efter ett möte på fältet, då vi betraktade eländet tillsammans med fastighetskontorets förvaltare, fick vi fria händer att fixa till avspärrningarna efter eget huvud. Lelle Jonasson som är ny i Fenix styrelse har tillgång till fina maskiner som använts förr på plats, och den dimmiga trettondagsaftonen skred vi till verket. Lelle, Ralph och Björn från styrelsen, och Björn S och George A från team 1 som hade vakten denna helg.

Lelle sköter grävaren och Björn S får en av sina barndoms drömmar uppfyllda – att köra bandvagnsdumper.

Med dumpern körde vi lass efter lass och byggde en vall längs taxibanans kant, bakom det som nu är vår västra start, den västra änden av vårt startstråk. Björn S kör dumpern, George (som alltid ställer upp när det är kroppsarbete på gång) ser till att jorden tippas på rätt plats, och Ralph och Björn H hämtar marksten och annat "armeringsmaterial" som byggs in i vallen. Den som försöker forcera vallen kommer att få en mycket obehaglig överraskning.

Vi råkade väcka en stackars kopparödla som sökt vinteride i jordhögarna. Ser ut som en årsunge, den var inte mer än 15 cm lång.

Även en sträcka längs stängslet lades en barriär för att ingen ska lockas att göra nya hål för infart.

Och så här blev resultatet. Vi får se om det räcker. Om någon dåre försöker forcerar vallen med personbil lär det bli med ödelagt underrede som resultat. Och då får vi lägga på mer material senare för att göra vallen ännu mer avskräckande. Tanken är att det ska bli en fin gräsvall så småningom, som inte är högre än att det går att passera den säkert i luften – den korsar ju vår inflygning. Vi lade på grästovor i förhoppningen att de etablerar sig i mildvädret.

Dessutom har vi flyttat på betongavspärrningarna så det nu går att köra in och ut, och även från hangaren till västra starten på asfalt. När man kör ut vinschen tar man vägen genom en "chikan" (se nedan).

Nu väntar vi bara på någon slags flygväder.