Tredje gången gillat – Fenix i Spanien 2014

Här kommer sent om sider ett bildreportage från Fenix höstresa 2014. För femte gången begav vi oss till spanska sydkusten, och för tredje gången till Almuñecar. Där driver belgiskfödde instruktören Dirk Bormans tillsammans med sin hustru Tracy det skärmflygindriktade pensionatet Hotel California.

Runt Almuñecar finns flera fina flygställen. Ett ligger alldeles ovanför staden. Man måste bara ta sig några hundra höjdmeter upp längs de branta sluttningarna, i idealfallet på vägar som inte är hala av nattliga regn.

Sluttningarna rymmer stora fruktodlingar, och man kan stanna och tjuva en avocado om man törs. Den smakade utmärkt när den mognat hemma i Sverige.

Man kan plocka färska mandlar också.

Även en dag utan termik eller hangvind kan det bli sköna nedflyg från Alfamar, med landning på någon av stränderna. På bilden ovan syns de två uddarna längs Almuñecars strandlinje, och längst till höger udden bakom vilken vi hittar La Herradura, ett annat fint flygställe i området.

Landning på stranden Playa Velilla i östra Almuñecar.

Väster om Almuñecar ligger La Herradura med sin hästskoformade bukt som givit namn till staden. Här är det inte ovanligt med hangvindar som tar oss flera hundra meter upp i luften. I extrema fall bildas våg som kan lyfta ännu högre.

Även i september finns det sol-och-bad-turister på stranden, och det gäller att se upp var man lägger ned tyget.

En timme bort, in i landet, ligger Granada. Den fina motorvägen är klar, och resan är snabb och trygg. På starten i Cenes de la Vega har man en vacker utsikt åt nordväst, över Granada.

Landningen finns inom synhåll, intill en trafikplats framför starten. Till vänster syns resterna av sommarens skogsbrand.

Nästan alltid fin termik i Cenes, men även om flygen kan bli långa är det trixigt att ta sig några längre sträckor.

Här jobbar vi oss ned mot Granada, med målet att vända över det moriska palatset Alhambra.

Men det brukar bara vara några få som grejar det, åtminstone om man vil kunna ta sig hem utan promenad. Sajtrekordet enligt Flightlog upptäckte vi innehas av Folke Ljungnér.

Starten i Cenes från luften. Det är gammal kulturmark med rester av bosättningar och jordbrukskonstruktioner.

Två glada flygare myser efter ett långt hårt pass i luften.

Den tuffaste flygningen finns ganska nära, på en halftimmes körväg upp till Otivar. Starten ligger vid en antennstation och är jättefin, men landningen är trixig och utmanande. Det gäller att träna på precisionslandning hemma. Om man fixar att sätta sig på en femöring även när det pumpar på runt landingarna på vinschfälten, så är man en bra bit på väg för att landningen i Otivar ska gå som en dans.

Det här året var det ovanligt hård flygning i Otivar. Kraftig termik, väldigt turbulent och snabba förändringar med moln som utvecklades och sjönk ned över topparna. Här med gasen i botten mot Pyramiden (just bakom piloten framför mig) – första turnpoint på uppgiften Otivar–La Herradura, alltså att flyga ned till kusten och landa på stranden. Det var flera som klarade den flygturen inte bara en utan två gånger under veckan.

Den här dagen var det lite chansartat, men också fina möjligheter för skickliga piloter med is i magen. Här står jag snopen på marken efter att ha tagit riktiga smockor och till slut blivit hamrad till marken, och ser Oliver sakta glida över mig på typ 15 meters höjd. Sedan gjorde Irving samma sak. Men jag fick en fin promenad.

Varannan kväll brukar vi äta ute och varannan hemma på hotellet. Här är det Bar-B-Q med Mr Faulty (Dirk) i full fart vid grillen. Smaskigt är bara förnamnet. Vi längtar tillbaka.