Förvånande bra i Vånsjö - säsongspremiär i västvind

Nu har vi haft säsongspremiär på vårt nya sommarfält i Vånsjö. Det var också första gången vi flög där på västvind. Fina distanser, och oron för kraftledningen visade sig överdriven.

Lördag 22 april blev den stora dagen då vi för första gången hade säsongspremiär på vårt nya sommarfält i Vånsjö norr om Enköping. Till skillnad från de tre flygdagarna i september i fjol, fick vi nu pröva att flyga i västvind, med starten nere vid Vattenfalls 120 kV-ledning.

Vi har varit bekymrade över den där ledningen av två skäl. Det första är uppenbart – man vill inte att någon ska bli hängande i en kraftledning med allt vad det innebär av krångel och dålig PR även om piloten kommer ned oskadd. Det andra skälet är att ledningen begränsar längden på vårt vinschstråk. 

Bägge farhågorna kom faktiskt på skam. Ledningen visade sig okomplicerad. Vi lägger starten 50 meter framför ledningen, och får ändå ut 850 meter vinschstråk. Det gav lika fina losskopplingshöjder som vid flygdagarna i höstas. Vinden är helt ostörd, och vi har en känsla av att Enköpingsåsen hjälper till att styra stigande luft in över startstråket i bägge vindriktningar. Och mellan ledningen och Skattmansöån har vi en 250 meter lång landningsbana som visade sig räcka till väl.

Det blev 41 flyg till slut vilket är långt ifrån något rekord. Men så blev det också, vilket prognoserna hade varnat för, lite blåsigt på eftermiddagen och de flesta nöjde sig med ett eller två flyg. Ändå var det en dryg handfull piloter som försvann österut, och de som kom längst damp ned hela sju mil från Vånsjö.

Segelflygarna

Ett annat tänkbart orosmoment har varit närheten till Långtora segelflygfält. Det blev ju lite friktion efter den avbrutna processen att samordna klubbarnas verksamhet på Långtora i fjol, och det fanns några i segelflygklubben som ojjade sig även över vår nya lokalisering. Men när dammet nu lagt sig visade det sig helt problemfritt att ha ett segel- och skärmflygfält så nära varandra. På västvind ligger segelflygarnas inflygning dessutom från andra sidan flygfältet, till skillnad mot på ostvind då deras baslinje i extremfall kan närma sig oss. Under vår premiärdag kunde vi också konstatera att segelflygets utflygning åt väst passerade oss smidigt på bra avstånd från vinschlinor. Vårt löfte att passera över flygfältet och dess närmaste omgivning på "säker höjd" över inflygningsvägar visade sig vara den enklaste saken i världen. Så även det där kan vi lägga till handlingarna. 

HOWEVER: det är helt nödvändigt att alla piloter som flyger på Vånsjö får en briefing om flygområdet före flyg. I segelflyget har man en regel att de som vill flyga en dag SKA vara med på en samling tidigt på förmiddagen då förutsättningarna för dagens flygning drs upp. På vår premiärdag blev det nästan så, för väldigt många var morgontidiga och vi behövde ha briefing i efterhand endast med ett fåtal eftersläntrare. Ni som är startledare, ta ärna för vana att dubbelkolla med piloten att de fått denna briefing, så ingen flyger iväg och ställer till något helt i onödan.

Ständigt dessa vinschar

Maskinerna funkade utmärkt förutom att avgasröret på Cezar sprack och ljuddämparen ramlade av. Björns fulbandage från i höstas, bestående av två slangklämmor och staniolen från hans lunchmacka, höll inte riktigt måttet som långsiktig reparation. Sven S gjorde en kämpainsats på kvällen för att få loss hela avgassystemet, men vi var en burk rostlösare kort och en mutter till grenröret ville inte komma loss. Vi bugar och bockar för att vi har en så enastående tekniker i Uppsala i form av Tommy K som grejar detta i veckan.

Vi hade inga linbrott under dagen.

Andra händelser var att två nya startledare praktiserade, och två vinschförare bekantade sig på allvar med Cezar. En vinschelev blev klar med sin behörighet. 

Summa summarum, Vånsjö känns verkligen som en riktigt bra plats för ett skärmflygfält. Låt oss nu hjälpas åt att vara rädda om platsen och sköta den så det kan bli en riktigt långsiktig etablering.