Rapport från nordfronten

Samma visa varje år. Vi pratar om att klippa våra startplatser tidigt på säsongen. Ändå stod prärien midjehög på G-toppen. Fyra män med mord i blick tog sig an uppgiften att med med lämpliga välslipade redskap förvandla prärien till en idrottsyta.

Vår backe mot norr, Granholmstoppen mellan Tensta och Akalla, är en gammal deponi där det dumpades allehanda massor när stockholms nordvästra förorter byggdes ut. För femton år sedan förvandlades backen till ett flygställe av rang, när Fenix fick en halv miljon från idrottsrörelsen och Stockholms stad i det stora stödprojektet Idrottslyftet. Läs mer om det här i Fenixflygs reportagearkiv, åren 2008 och 2009.

Men backen är inte klassad som idrottsplats, och det har  ofta varit onödiga friktioner med staden om hur skötseln ska gå till. När vi var klara med bygget 2009 var backen helt naken, utan ett grässtrå. Och ni vet hur det ser ut nu. Vi har skött backen själva i femton år utan hjälp. Vi har hållit efter buskar och tagit ned träd, men ändå naggas flygområdet från sidorna av nypon. Allra värst är att den invasiva arten med stort I, parkslide, har etablerat sig. Det är kyrkogårdsförvaltningen som till slut blev den förvaltning vi ska ha kontakt med, men ärligt talat sker inte mycket från deras sida. Vi har varit på dem om parksliden i två år utan att det hänt något.

Det blev lite sent med årets sommarröjning. Idealt är att den sker i början av juni, då kan man hålla de vedartade växterna stången. Men nu var det en dryg vecka in i juli. Björn H, Torbjörn R, David M och Calle M ryckte ut på måndageftermiddagen 8 juli fast beslutna att röja och det ordentligt. En regnskur mötte oss just som vi kom fram vid halv fyra-tiden. Några hade varit smarta och tagit med regnkläder, andra fick klippa till en regnponcho av en sopsäck. Slåtterbalk och två röjsågar drog igång , och tystnade inte förrän klockan var nästan sex.

Det finns alltså ett stort problem på G-toppen, och det är parksliden. Parkslide är en otäck invasiv växt, från början planterad som prydnadsväxt i villaträdgårdar. Dess stjälkar liknar bambu, man skulle kunna tälja en flöjt. Den tar över biotoper och är näst intill omöjig att utrota utan växtgifter som är förbjudna att användas av privatpersoner i Sverige. Bästa rådet är att bara låta den vara. Men buskarna har krupit allt närmre starten, och nu måste något göras. Parksliden är nämligen ohyggligt "smittsam". Det räcker att få med sig millimeterstora växtdelar på en sko så kan man sprida den till nya platser.

Men man kan inte bära sig åt hur som helst. Det är nästan så att allt man gör för att döda den gör den starkare. Vi gjorde så nu att vi klippte ned de buskar som växer allra högst upp. Klippet lades i säckar som förslöts väl och kördes till en åvc för särskild behandling som "invasivt växtavfall".

Så har vi också gjort så att startplatserna mot nordost och nordväst är klippta långt ned i backen. Men rakt mot norr, där parksliden växer, där har vi lämnat rätt mycket oklippt, eftersom man ska undvika att starta där pga. risken att landa eller toucha parksliden. Tills vi får en bra lösning på det här, och staden satsar på en ordentig bekämpning, så ber vi alla att verkligen hålla avstånd till parkslide-buskarna, och INTE, upprepar INTE ge sig på dem. Allt man gör triggar rötterna och gör växten starkare. Det vi gjort nu är en ren nödåtgärd för att vi ska kunna använda backen. Vi har också testat den kemiska bekämpning som finns att använda lagligt, men det är oklart om den har någon märkbar effekt. Vi kommer att ha ett samråd med kommunen i höst, de ansvariga är på semester. Det är lite konstigt att det inte kommer något initiativ därifrån med tanke på risken att få in parksliden på begravningsplatsen.

Så här ser det ut nu. Nedan visas start mot nordväst (snett vänster). Väldigt fin start nu, rakt ned mot landningen. Vi har rensat en del träd längre ned i backen också så den ska vara säker och lättflugen för nybörjare. De höga björkarna som stod i den centrala dungen blåste visst ned i en storm för två år sedan, eller hur det nu gick till.

Nedan visas starten mot nordost (snett åt höger). Även här är det nu fint för nybörjare (och övriga) med en backe utan alltför höga hinder. Bra dagar flyger man över grusvägen och landar framför dammen.

Nu kommer vi till det problematiska. Rakt norrut (rakt fram mot grandungen). Starta inte här om du inte är riktigt säker på vad du pysslar med. Risken är stor att hamna i parksliden, de höga buskarna rakt fram, och få med sig växtdelar hem. Det räcker med millimeterstora fragment för att parksliden ska etablera sig. Den är f-n värre än mässling eller klamydia. Du vill inte ha den. Det är därför som starten inte är klippt så långt ned här, som en påminnelse om att STARTA INTE HÄR!

Efter tre timmars slit måste några åka hem. Övriga stannade och njöt en belönings-måltid nere på diskgolf-restaurangen som tack från klubbens medlemmar. Välkomna och flyg!