Massaker på känd stockholmsbacke

Just nu har tillväxtsäsongen för allehanda gräs och ogräs tagit fart. Vi snackar alltid om att sköta våra flygställen, men som regel kommer åtgärderna för sent. Med konsekvensen att vi måste rycka ut med slåtterbalk för att ta ned den höga vegetationen.

I år var planen att vi som omväxling skulle rycka ut i tid, så det funkar att slå gräset med gräsklippare. Det är främst Granholmstoppen det gäller, av våra backar. Lövsta klipper staden och på de andra ställena växer inte gräs (men väl tallskott som man gärna får rycka upp).

Därför ryckte vi ut idag 20 maj. Det var i grevens tid – en vecka till och det hade varit för sent att ta med vår Klippo. Endast Sebastian anslöt, men vi fick rätt mycket gjort på två man. Hela starten är nu fin gräsmatta.

Men det finns ett större problem, och det stavas invasiva arter. Enligt Naturvårdsverkets nya föreskrifter räknas både parkslide och vresros som invasiv art. Vi har länge fört ett lågintensivt krig mot rosorna. När parksliden kom med i ekvationen blev problemet tydligare. Parkslide är en ohyggligt livskraftig växt som liknar bambu. Den växer på vulkansluttningar och är så gott som omöjlig att utrota utan kemisk bekämpning. Rötterna växer tiotals meter under marken och letar sig upp på helt nya ställen likt en nordkoreansk insatspluton.

Vi uppmärksammade staden redan för fyra år sedan att det fanns ett bestånd av parkslide i Granholmstoppens sluttningar. Kyrkogårdsförvaltningen som har ansvaret för marken var rätt slö på att fånga bollen. Upphandling på upphandling av bekämpning gick i stå, och först 2024 gjordes en bekämpningsinsats. Men eftersom staden har en policy om giftfri bekämpning användes en metod med het ånga som visade sig ha absolut noll verkan mot beståndet. Buskagen av parkslide var i fjol större än någonsin.

Ett skott av parkslide sticker upp sitt fula tryne alldeles intill en plats där vi redan för två år sedan lade ut en presenning (syns i bakgrunden) för att begränsa spridningen uppåt mot våra startplatser. Presenningen fungerade såtillvida att den försenade spridningen, men inte mer. 

Vi har haft en dialog med kommunekologen, och kommit fram till att det bästa vi kan göra i nuläget är att hålla parksliden nere genom avverkning. Därför har vi vi i helgen slagit ned hela beståndet av växten på Granholmstoppen. Den ligger kvar på plats. Man ska inte röra den, och undvika att trampa runt där den växt. Parksliden är oerhört "smittsam". Det räcker med små fragment av dess rötter så kan den spridas till en ny plats, och det är det sista man vill. Parkslide är ondskan själv. Värre än Putin och Hegseth.

Rosorna är ett annat bekymmer. De kryper också fram genom rotskott. Kommer först upp som små söta kvistar för att sedan bli hårda och vassa buskage som river sönder dyra flygskärmar effektivt och osentimentalt. Därför gör vi nu en bestämd ansats att skapa en "trädgräns" i backen ovanför vilken inga rosor tolereras. På sikt bör backen rensas från rosbuskar, och det vore inte otänkbart med en kontrollerad bränning. Det är en metod som används på många platser för att stärka den biologiska mångfalden.

Klipp från Ystad Allehanda 13 april (redigerat – några ingresspuffar har tagits bort), Ystad Allehanda ingår i Bonnier Media, och du kan läsa tidningen med inloggningen på t.ex. Dagens Nyheter.

Hur som helst – nu ser det väldigt fint ut, det är klippt och tillsnyggat och klart för start. Tänk bara på att backglidning i starkt solsken alltid innebär risker eftersom termiksläpp nära marken kan vara luriga. Bästa backglidningsvädret på sommaren är därför mulna dagar.

Det blir en arbetsdag till på Granholmstoppen under hösten, och då får det bli i helgen och vi hoppas fler kan vara med och hjälpa till.