2023

Årets höstresa gick åter till Alicante. Ingen jättestor grupp denna gång men vädret var suveränt med flygning varje dag. Torbjörn Robin åkte med på en Fenix-resa för första gången och berättar om sina intryck i luften och på marken, och varför det är viktigt att åka på en resa utomlands tidigt i "flygkarriären".

– Jag hade länge varit sugen på skärmflygning då jag sett flygare i luften, men det var först förra sommaren som alla stjärnor stod rätt och jag kunde gå grundkursen i Åre. Jag har haft en hög ambitionsnivå och hunnit mycket på ett drygt år med berg- och hanglicens, Pilot 1 och SIV i Öludeniz. Ledstjärnan har dock alltid varit att inte skynda, allt får ta sin tid, säkerheten främst. Att ha kamrater och klubb (Fenix) som draghjälp tror jag är största anledningen att min utveckling har gått så bra och för många är det nog det som får dem att fortsätta i sporten.

– Jag hade planerat att tidigt göra SIV och därefter komma med på en bra flygresa för att kunna ta lite större kliv och få flygerfarenhet tillsammans med erfarna. Fenix resa till Alicante passade perfekt i tid och jag hade hört mycket bra om Per Molén och hans arrangemang tillsammans med hustru Paloma. Det var en brokig skara som samlade ihop sig okristligt tidigt på Arlanda. Vi var sju flygare väl spridda i ålder och flygerfarenhet. Några hade redan flugit i många år då någon annan föddes. Jag var definitivt gruppens rookie. Nyfrälst!

En härlig utsikt väntar utanför dörren till CasaPP i Finestrat. Upp mot berget på en kvarts promenadavstånd kan man dricka friskt källvatten varje morgon.

– Boendet i Moléns pensionat Casa PP i den pittoreska bergsorten Finestrat är nog optimalt för gruppresor. Tolv bäddar, tre badrum och gemensam matsal/kök med gemensam frukost. Avresa är ofta sen förmiddag, så morgonen ger tid för egen promenad, träning eller annan egen-tid. Middagarna åt vi tillsammans, oftast på någon av byns många trevliga restauranger guidade av Per och Paloma.

– Det visade sig, vilket jag anat, att den brokiga skaran som vi var gav energi till väldigt trevlig samvaro och diskussioner som sträckte sig från större filosofiska frågor till de torraste skämt och historier med mycket skratt. Genomgående var gruppkänslan och omsorgen för varandra. Per lade ner otroligt mycket tid och engagemang med att utefter aktuella förhållande få till bästa möjliga flyg.

– Vi flög på tre ställen. Palomaret, Caudete och Santa Pola. Flest flyg blev det från fina starten på berget El Palomaret med längre flygutflykter för vissa med flera möjliga landningsplatser.

Lite pirrigt var det allt på den branta starten framför vindkraftverken i Caudete.

– Två dagar flög vi från spektakulära starten vid staden Caudete, på en bergsrygg prydd med en lång rad vindkraftverk.

Emil har kopplat greppet på samma blåsa som Björn, och tillsammans skruvar de sig uppåt och uppåt, allt tätare tillsammans.

– Där upplevde vi en helt magisk flygdag då det lyfte överallt och vi flög kors och tvärs i dalen i timmar i solnedgången. Där gjorde jag mitt första distansflyg då jag och Björn flög och landade vid stadens tjurfäktningsarena och gick och köpte landningsöl på en bensinmack som vi sedan avnjöt på en parksoffa där vi blev hämtade.

Robin flyger ut över plattlandet mot staden Caudete där han kommer att landa nära Plaza de toros och dela landningsöl med Björn som kommer strax efter.

– Det stora kusthanget Santa Pola med möjlighet att flyga så länge man orkade för att sedan bada vid landningsplatsen.

Tolvan flyter framför det stora hanget vid Santa Pola strax söder om Alicante. I bakgrunden den gamla fängelseön Tabarca.

– Bergsflygen bjöd på mycket växlande förhållanden och bitvis riktigt sportigt i termiken. Per hade ovärderlig känsla för flygförhållanden och dirigerade så det kändes säkert och blev bra för alla utefter våra olika erfarenheter.

Emil och Björn har tagit sig upp i lugnare luft högt över vindkraftparken i Cautete, och ligger intill varandra och småsnackar i den sena eftermiddagssolen.

– Flera dagar hann vi med både fantastiskt fina termikflyg i bergen och även så länge man hade lust flyga på Santa Pola. Transporttiden till flygställena på 40 minuter var aldrig tråkiga då det blev utmärkt tillfälle för både seriösa flygdiskussioner, genomgångar och berättelser men även svävade ut i filosofiska resonemang och annat. Mina timmar på hanget då det bitvis var nästan 20 skärmar i luften lärde mig otroligt mycket. Särskilt kände jag att jag där hade tid och utrymme att ”bli ett” med sele och skärm och verkligen få in känslan. Periodvis var det även rätt termiska förhållanden på hanget – lärorikt.

Man behöver inte vara ny pilot för att få kickar i luften. Här når Björn redan andra dagen ett etappmål för resan – att ta sig från Palomaret via några bergsryggar in över staden Agost och sedan åter till den planerade landningen.

– Jag tror att man behöver en liknande rejäl injektion med flygtid som en utlandsresa erbjuder i början på karriären för att känna att man kommit upp en nivå och fått känna på vad sporten på riktigt har att erbjuda. Vid några tillfällen hade jag flera olika erfarna kamrater som turades om att ta vägen förbi mig på tusen meter då jag kämpade för att kurva rätt och visade mig en stund hur det kan gå till. Stort tack till er alla för handledningen, särskilt Björn, Emil, Mikael och Bengt.

– Jag lärde mig otroligt mycket på denna resa och jag känner att jag tagit rejäla kliv i utvecklingen.

– Det blev 15 flyg och 15 timmar i luften och vi hade fina flyg alla dagar, även ankomst och avresedagen. Avresedagen flög vi först i bergen, och sedan var det meningen vi skulle till kusten. Efter någon timme i luften blev vi tvungna att skruva oss ned i branta 360:or för att komma genom termiken och åka till Santa Pola för ett par timmar på hanget och resepackning av utrustning. Efter lite bad och lunch åkte vi till flygplatsen för vårt sena flyg hem. Vilken avslutning!

En av dagarna blev det riktigt termiskt på Santa Pola, och det gick att kurva upp över fyren i tätt sällskap av traktens tandempiloter.

Gänget som fick kanske Fenix-historiens bästa flygväder:
Tolvan, Micke, Torbjörn, Johan, Emil, vår värd Per Molén,
och så nedtill Björn och Sven plus göteborgaren Habib som anslöt de sista dagarna.

Se Robins film från Alicante: https://youtu.be/LkANET3LulA?si=Gv7D-moMRUkhJQYx